Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1854, sida 1

Erdmuth. Af Barthold Auerbach. örversälining. (Forts. fr. N:o 18). I detsamma hade hon hunnit fram till kyrkogården med dess gröna häck och hon förstod nu hvad det var, som så underbart rört sig inom henne; hon inträdde på kyrkogården, läste grafskrifterna på måuga af korsen och blef heit besynnerlig till mods vid det hon betraktade denna mängd af grafvar, all denna död och förgängelse. Plotsligt läste hon med förskräckelse på ett förfallet kors sitt eget namn; det var hennes mors graf, hon nedsjönk på knä vid den och låg der länge med ansigtet doldt i gräset. Slutligen reste hon sig upp, hon kunde icke gråta och likväl var hela hennes hjerta uppfyldt af sorg; hon lade handen på grasven, liksom ville hon fatta modrens hand och blickade ut i den vida rymden. Öfver hennes hufvud jublade lärkorna, en bofink qvittrade sin muntra visa i skyddet af en tårpil, hvars späda löf glänste i solskenet, det susade i de