Den 20 Januari. I en uppsats kallad: Ingen rättvisa ingen sanningskärlek, har en ins. i Sv. Tidn. företagit sig att banna Aftonbladet för det A.B. råkat säga, att de transatlantiska tullindringarnes upphörande, ehuru af regeringen föreslaget, dock vid riksdagen beslutades utan all regeringens mellankomst. — Förmodligen har A.B. härmed menat, att regeringen icke så lagt sitt inflytande i beslutets fattande, som den kan och brukar göra, då det gäller frågor, som den önskar genomdrisva, såsom t. ex. i vissa anslagsfrågor. Sv. Tidn:s insändare finner det emellertid mycket illa af A.B., att beröfva regeringen äran och förtjensten af den nyttiga åtgärden, och upplyser dervid, att sedan Bondeoch Borgarestånden bisallit, men Presteståndet afslagit förslaget till tullindringarnes upphörande, och frågan således blef beroende af Adelns beslut, så kämpade t. f. sinansministern Gripenstedt med all makt derför och lyckades äfven, efter en hel dags strid, genomdrifva beslutet, till trots af hrr v. Hartmansdorsss och frih. Palmstjernas motstånd. Hade regeringen, menar ins:n, icke understödt utan motarbetat förslaget, så hade hr Gripenstedt tegat. Detta må erkännas vara sanning, men lika troligt är väl ock, att om regeringen rigtigt velat saken, så hade förtroendeämbetsmannen, landshöfdingen Palmstjerna tegat. Men nu talade han ju ganska tappert emot regeringens förslag och han gjorde det med den påföljd, att han kort derefter blef sjelf finansminister. Det kan då åtminstone ej sägas vara den närvarande regeringen, som har förtjensten af de transatlantiska tullindringarnes upphörande, eftersom just den närvarande finansministern var en af förslagets värrsta motståndare. Sv. Tidn. har således releverat en sak, som för den