Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1854, sida 2

sör beväringens bekladnad och utredning samt Den 19 Januari. Såsom vi förut berättat, har Statsutskottet beslutit tillstyrka Regeringens framställning, att Rikets Stander måtte till dess (regeringens) disposition ställa en summa af nära 600,000 rdr bko, så tidigt att dermed afsedda utgifter kunde innan början af sommaren bestridas. Dessa medel afse hufvudsakligen: Anskaffning af ridoch anspannsm. fl. persedlar för det nya sältartilleriet .. 87,000: Anskaffning af reservfältbatterier m. m. . 48,000: Beklädnadsoch utredningspersedlar för beväringsmanskapets behof ... . 238,666: 32. Till komplettering af två linieskepp . . 124,148: — Till sjöbeväringens beklädning . . .. 80,000: — För extra arbetsbiträde vid Carlskrona varrrrrrrr. 22,000: — S:a 589,814: 32. Vi äga icke behörig sakkännedom för att kunna bedömma den större eller mindre vigten af dessa behos; likval kunna vi ej undgå att bemärka de stora summor, som äro begärda till linieskeppens utrustning. Det förra förutsätter fruktan för en fientlig armes inträngande inom landets gränser och den indelta armeåens otillräcklighet att möta densamma; det sednare kan ej undgå att väcka vissa dubier, då, om vi ej misstaga oss, förre sjöministern, grefve Platen, visade, att alla linieskeppen voro i det tillstånd, att de såsom linieskepp voro odugliga, hvarföre de borde förhuggas till fartyg af mindre rang. Redan förut har Regeringen, utan Rikets Stånders hörande, tagit omkring 200,000 rdr bko (sista återstoden af lilla kreditivet) till inrättande af en skruf på ett linieskepp, hvilket lärer vara ganska gammalt; nu skola ytterligare två dylika linieskepp ekompletteras. Likasom hela vår försvarsadministration, så synas äfven dessa åtgärder, hvilka nu framställas såsom särdeles pressanta, för den profane betraktaren högst besynnerliga. Särskilt kan man ej undgå att förundra sig öfver beväringens beklddnad. Det är bekant, att den beskedlige beväringsynglingen, under de 8 å 14 dagar han skall göra sina första vapenöfningar, måste ikläda sig kronans unisormspersedlar. Frän detta tvång är oss veterligen endast studentbeväringen undantagen, hvilken man medgifvit att exercera i sina egna kläder. Nu kan man knappt se något bedröfligare än den i kronans mundering instuckna beväringsynglingen. Med byxor, som räcka till knäna och med en unisormssrack antingen för vid eller för trång, har den nyss förut i sin egen beklädnad så snygge, hygglige och hemmastadde bondgossen blifvit förvandlad till en otymplig, tafatt, ofta rätt komisk figur. Finge han, liksom studenten, hänga bandleret öfver sin egen rock och sätta kokarden på sin egen mössa eller hatt, skulle han, med sitt gevär på axeln, helt säkert presentera en kanske mera brokig, men betydligt lisli