tressen— då anser A.B. att den bordt få anslagen beviljade till sin disposition. Vi finna i detta A.B:s rässonemang ej blott en mycket oklar tankegång, utan hvad värre är, en smula brist på politisk hållning. När A.B. tillägger, att regeringen, om rikets ständer skulle villfara dess önskningar i detta hänseende, borde betrakta en sådan villsarighet. såsom ett uttryck af dess vissa och förtroendefulla (7 förväntan, att H. M:t icke måtte längre dröja med förändringar inom sin rådgifvarepersonal! — så är ju detta rent af barnaktigt. Om rikets ständer bevisa den närvarande ministeren det förtroende, att de bevilja densamma stora anslag,, skall H. M:t då betrakta detta såsom en deras (rikets standers) förtroendefulla förväntan att Han skall byta om rådgifvare? Hvad skall det heta? — Vi hemställa vänligen och vördsamt till Aftonbladet, att det icke, aldraminst under kritiska tider, måtte förlora koncepterna.