Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 2

kan beskrifva. Ifrän modlöshet öfvergick besättningen till en ytterlig glädje. Nu betrakta vi oss Gud ske lof såsom räddade. Följande dagen, den 7 April begaf jag mig på väg till vära räddare. Jag behölver icke säga ditt goda hjerta, att den mottagning jag rönte, rikligt ) uppvägde de umbäranden och de faror jag uthärdat. Det var 170 mil ifrån Investigator till eResolute; kapt. Mac-Clure behöfde tolf dagar till resan. Han förändrade naturligtvis nu sina planer; de män, hvilka skulle afsändas på tvenne expeditioner, skickades nu till Resolute. Det var de svagaste och sjukligaste. Kapten Mac-Clure stannade qvar, som han förut beslutat, jemte 25 å 30 man. Löjtnant Cresswell anförde den afdelning som begaf sig till Resolute, till hvilket fartyg de, efter många utståndna besvärligheter, kommo den 2 Maj. Då 22 man af 24 hade skörbjugg, begaf sig löjtnant Cresswell, som njöt en fullkomlig helsa, öfver Barrow-sundet till Beecheyön, der några fartyg lågo, för att med dem sända underrättelser till England om expeditionen. Han öfverbragte dem sjelf. Här sluta underrättelserna om kapten MacClure. Hans plan var uppgjord, och han har skickat en berättelse derom till England, på det att amiralitetet, sedan det blifvit fullkomligt underrättadt om förhållandena, derefter må kunna taga sina mått och steg. Skulle isen hafva brutit upp sistliden sommar (1853) och tillåtit honom att komma ut ur bugten och segla in i Barrow-sundet, så ämnade han, så vida han fann vägen öppen, styra till Lancaster-kanalen, hvilken, som vi veta, leder till Bassinsbugten. Men om han, sedan han utkommit ur bugten skulle hafva funnit vägen spärrad af is, ämnade han göra an Leopols hamn, för att af dervarande upplag hemta proviant för ett år, och derpå ånyo ölvervintra i isen. Skulle deremot Misericordia-bugten icke blisvit fri från is, utan han nödsakas att blifva liggande till våren 1854, så har han beslutat att öfvergifva skeppet och begifva sig öfver isen till Leopols hamn, der det finnes ett godt fartyg, ett hus och lifsmedel. Då årstiden tillåter det, ämnar han segla långs utmed den sydliga kusten af Barrow-sundet till Pond-bugten, der vanligtvis hvalsisksångare ligga. Skulle han icke finna några, så följer han vestra kusten af bugten och seglar öfver till Disco, der han kan inskeppa sig på ett danskt fartyg, eller afvakta nästa sommar. Sändes något fartyg ut efter honom, så skall det, om han är räddad, i Leopolds hamn finna en berättelse om hans resa. Finnes det ingen sådan, så är han förlorad och det tjenar till ingenting att söka efter honom. Han skrifver sjelf härom på följande sätt: Finner man inga underrättelser om mig der, så kan man med säkerhet antaga att någon olycka händt oss, att vi antingen kommit ut i polarhafvet eller blifvit krossade af isen i Barrow-sundet. bet skall i sådant fall tjena tili intet, att försöka att komma oss till hjelp; ty innan något fartyg kunde hinna hit, skulle vi säkert alla vara döda af hunger. Mitt råd är således att chefen för denna expedition får befallning att vända om och icke våga dyrbara menniskolif för att söka efter döde ... Det är nu nära ett år sedan kapten MacClure skref detta, och enligt all sannolikhet ) ligger han ännu i Misericordia-bugten. Men han har säkert bibehållit sitt okufliga mod och det gudfruktiga sinne, som framkallade hans ord: Om Gud hade velat tillintetgöra oss, så skulle han icke hafva gifvit oss så många och stora bevis på sin nåd. Vi skola också följa löjtnant Cresswell på hans sista expedition. Den 15 April aflägsnade han sig ifrån Investigatore med 24 man och erhöll af de qvarblisne trenne hurrarop till afsked. Han hade en släde med sig. hvari