Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 2

Tidigt morgonen derpå tittade Gottsred ut genom fönstret, eller rättare sagdt genom jerngallret, ty Gottfreds hus var ett af de aldraäldsta i byn och alla hans fönster voro försedda med starka och utböjda jerngaller. Han hade ofta blifvit tillrådd att göra sig af med dessa gamla lemningar från en förfluten osäker tidpunkt, men han kunde icke förmås dertill; han ansåg, att dessa galler icke blott voro en prydnad för hans hus, utan äfven att de passade rätt bra för honom, ja man skulle nästan kunna säga, att de afspeglade hans egen karakter; det låg något fiendtligt i hans verldsåskådning, han var alltid beredd på att bli anfallen af tjufvar och röfvare och ville vara säker för dem, och i det han sålunda befästade sig mot den fiendtliga verlden, hade han beständigt icke blott det handgripliga gallret, utan äfven ett slags andligt skyddsvärn mellan den och sig sjelf. Ingen kunde skryta af att nånsin ha haft honom i sitt våld. (Forts.) — A-