Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 2

var sjelf klok nog att inse, att han på detta satt satte sitt goda namn och rykte på spel. Ännu betydde det väl ej mycket att han lidit en och annan förlust, ty då man eljest bär sig förnuftigt åt, kan man tåla vid åtskilligt i den vägen. Cyprian ålade sig ofta sjelf hela veckor igenom alla möjliga försakelser, arbetade oupphörligt och talade med ingen, men just denna stora återhållsamhet förledde honom till återfall när tillsalle yppade sig. Slutligen hade han hittat på, att det blott var hans vistelseorts enslighet och afskiljda läge, som lockade honom till dårskaper; hade han blott något umgänge i närheten, eller bodde han på en ort, der han sjelf var den förste och der folket icke var vandt att dansa efter Gottfreds pipa, eller egde han sjelf ett värdshus, så mente han att allt skulle gå af sig sjelft och att han snart skulle bli ännu mer välmående än förut. Dersore hade han köpt Solen och vid köpkalaset druckit så omåttligt, ty han hade sagt: detta skall bli mitt sista rus; — det är visserligen hårdt att nödgas taga afsked derifrån för alltid, men det måste så vara. En värd som ständigt går omkring med en florshufva, duger icke; en klunk mot törsten kan man taga någon gång, men också icke mera. Kom hit! detta skall vara mitt sista glas, och detta mitt aldrasista och detta mitt aldraaldrasista!