Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 1

sitt utdrag ur svenska och danska regeringarnes noter beträffande neutraliteten. De lyda som följer: 4på ännu flera månader torde förlöpa, innan östersjöhamnarne Öppnas antingen för handeln eller för krigsoperationer, kunde de nordiska hofven utan praktiska olägenheter för sjöfarten hafva uppskjutit denna förklaring ännu någon tid, eller tills kriget emellan sjömakterna verkligen begynt. Men de hafva gjort ett såväl klokare som bestämdare steg och denna neutralitetsförklaring var det rätta svar, som de hade att gifva på beskyllningen för rysk påverkan. Förvirrade och öfverdrifna påståenden om dessa regeringars förhållanden till Ryssland voro allaredan i omlopp och ha funnit spridning i vestra Europa. Men senare underråttelser från Sverge motsäga det ryktet, att Ryssland gjort ett omedelbart försök att hos staterna vid Östersjön utverka en åtgärd af en så afgjord flentlig karakter, som den att spärra deras hamnar för ongelska och franska fartyg i händelse af ett krig. Dessa regeringar stodo imellertid i en underhandling med hvarandra, hvaröfver sjömakterna i vestra Europa ej har rätt att beklaga sig. Tanken på en beväpnad neutralitet har likaledes blifvit omtalad, förmodligen på en viss dunkel erinran om den af Östursjöstaterna år 1780 med Ryssland afslutade maritima öfverenskommelse, men ingenting af det slaget finnes i nuvarande förklaring. Dessa staters neutralitet är detsamma som deras oafhängighei och den betryggar oss mot den enda fara, som vi kunde frukta i Östersjön af den öfvermakt, som Ryssland kunde hafva försökt att utöfva i hamnar, som icke tillhöra det. Kejsar Nicolaus skall få se, att han under nuvararande omständigheter går aldeles miste om Östersjöstaternas allians, och skulle han försöka att tvinga dem att afvika från den politik de antapit, betvisla vi icke, att folkens anda och de begge kronornas intressen skola komma dem att motsätta sig hvarje dylikt försök. Det är en villfarelse att antaga, att de skandinaviska rikena stå under rysk inflytelse; den hastighet, med hvilken de vid detta tillfälle förklarat sig, är en klar gendrifvelse af den beskyllning, som stundom gjorts dem. Sverge är alltför nära S:t Petersburg och har allaredan till Ryssland förlorat så betydliga landsträckor, att det ej kan vara en synnerligen pålitlig granne och båda hofvens politik är mycket visligen den, att låta Östersjön vara ett fritt och öppet haf bäde i fred och krig. Det fägnar oss mycket att få höra, att det är en villfarelse, att de skandinaviska rikena stå under ryskt inflytande, men oändligt mera skulle det hafva fågnat oss, om vår regering sjels bevisat nationen frånvaron af ett slikt inflytande, genom att för den öppet och ärligt framlägga sin neutralitets-förklaring. Denna har nu endast på en omväg, genom de utländska tidningarne, kommit till allmänhetens kunskap, och, ehuru öfverensstammelsen i de af LIndep. belge och Times meddelade utdragen synes böra utgöra ett bevis för dessas riktighet och trovärdighet, hafva vi dock ännu icke någon fullkomlig säkerhet för att hvad man på detta sätt fått veta fullständigt uttrycker vår regerings politik i den vigtiga frågan. Ett rum är nu alltid lemnadt öppet för misstankar och misstydningar, hvilka kunnat förebyggas, om regeringen alstått från sitt vanliga hemlighetsmakeri, hvilket här, om någonsin, var obehörigt och opåkalladt, om man nemligen antager att regeringen verkligen hyllar den nationella och sjelfständiga politik, som antydes uti de åberopade utdragna. Det halfdunkel, som ännu sväfvar öfver vår neutralitet, påminner oss imellertid lisligt om en af bristerna i vårt statsskick. I andra konstitutionella stater står det under liknande förhållanden folkombuden öppet att genom s. k. interpellationer, eller frågor, riktade till kronans ansvarige rådgifvare, söka vinna de upplysningar de önska. Denna utväg är oss deremot helt och hållet betagen. TTT ETERN