Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 1

— oOm du vill taga din systerdotter hit i huset, så ser jag det mycket gerna; det stackars barnet måste ju förderfvas genom det lifvet och hos den stjufmodern. — ÅlI godo låter han mig hvarken få barnet eller dess mödernearf. Det enda jag kan draga försorg om, är att min systers barn icke må komma att lida nöd, huru det för öfrigt kan gå henne, derför må vår Herre sörja, och Jag tror nog att den aflidna skall vaka öfver henne. Han yttrade dessa sista ord med nästan darrande röst och sor med handen öfver sitt smala, långlagda ansigte; derpå steg han upp och gick med tunga steg in i sitt sofrum. Cyprian hade för några år tillbaka gift sig med Gottfreds enda syster, som lemnat efter sig ett enda barn, hvilken hette Erdmuth, likasom den aflidna. Efter Cyprians andra giftermål lesde de båda svägrarne temligen fremmande för hvarandra och sörhållandet dem emellan blef ännu kallare derigenom, att Cyprian hängaf sig åt ett oordentligt lefverne och sökte sällskap med personer, hvilka icke voro ett passande umgänge för honom; ja understundom spelade han hela söndagarne i ända käglor med halfvuxna pojkar, hvilka det var större skam att vinna pengar af än att tappa till. När Gottfred mötte sin svåger på torget