i Leutershosen eller på värdshuset derstädes, hälsade de väl på hvarandra och samtalade några ögonblick, men detta skedde uppenbarligen blott för folkets skull; de trifdes ju också bäst hvar och en vid sitt eget bord och bland sina vänner och ute i byn undveko de hvarandra, likasom efter aftal. Det sades, att Cyprians hustru var skuld till detta förhållande, emedan hon icke ville tåla att Cyprian, som förr aldrig inlåtit sig i någon hästhandel eller företagit sig något utan att rådfråga sin svåger, skulle stå i detta beroende förhållande till honom. Men Cyprian hatade sin svåger af egen drift och hatet växer, som man vet, i den mest oiika jordmån. Fordom hade Cyprian varit stolt öfver svågerskapet med Gottfred. Nu förargade det honom att det alltid och öfverallt blott talades om Gottfred och att ingen, hvarken i eller ntom byn, gick och gällde för mer, än Gottfred värderade honom till. Men hufvudorsaken till hans hat var, att Gottfred jemt och ständigt blef rikare, medan Cyprian, i trotts af sin arbetsamhet, nästan alltid gjorde förluster, der han hoppats på vinst; han ville i köp och handel alltid gå sin egen väg och icke rätta sig efter Gottfred, såsom de öfrige gjorde, men detta slog vanligtvis illa ut. Ju mera Gottfreds välstånd tilltog, desto mer tillväxte äfven Cyprians hat och, fastän man