Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1854, sida 1

333 —————————— ga i ett spelparti, i den förhoppning att kortspelet skulle fordrifva den vackra obekantas bild ur min hjerna. Men nej! jag gaf ej akt på hur jag spelade och afstod snart, utledsen på spelet, från detta försök. Nästan hvar och en, som besöker dessa bergstrakter, håller sig en betjent, som kallas tindal och till hvars åligganden hörer att passa på de karlar, som bära er janpan, att gå ärenden, göra upp eld, att lysa er, då ni går ut sedan det mörknat o. s. v. Dessa tjenare äro af ett eget slag och i allmänhet mycket skarpsynt, flitigt och modigt folk. Jag kallade på min undal och frågade honom, om han hade sig något bekant rörande fruntimret, som väckt så stor uppmärksamhet i Mussoorie. De enda upplysningar han kunde lemna, voro de, att hon hitkommit från en by nära Hurdwar, att hon var rik, egarinna af de dyrbaraste juveler, höll en mängd tjenare samt reste med mycken ståt; enligt hans tanke, måste hon vara gemål eller slafvinna åt någon Rajah. Kunde hon väl (så undrade jag) vara den ryktbara Ranee (hunda, bulleep Singhs moder och Runjeets enka, hvilken, förklädd till soldat, slyktat från Chunars fästning, der hon hållits inspärrad, emedan hon genom sina intriger stört Sir Frederik Curries, s. d. Residentens i Lahore, lugn? Den qvinna jag —