Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1854, sida 1

dana tidskrister kunna bära sig. Men de böra vara byggda på en annan plan än de hittills varit. — Det blefve emellertid för långt att nu tala härom. — Vi återvända till hr Sohlmans tidskrift och beklaga upprigtigt att den ej kunnat fortgå, äfven af det skälet, att den sträfvat att sammanbinda alla de skandinaviska ländernas litterära lif och göra de särskilta ländernas alster inom litteratur och konst inbördes bekanta. Såväl härigenom, som genom den friska och kraftiga anda, hvari tidskriften varit författad, har den verkligen varit hvad den kallat sig: Nordisk. Det skulle vara mången med oss rätt kärt, om förl:n blefve i tillfälle att realisera sin förhoppning, att på annan väg fortsätta denna sin litterära verksamhet. Sveriges historiska och politiska Yis or. Samlade och utgifne af G. O. IIyllen-Cavallius och G. Stephens. Samma män, som inlagt så stor förtjenst om samlande och offentliggörande af svenska sagor, hafva här framträdt med andra minnen ifrån fåderneslandets älste och äldre historia, nemligen en samling af Visor. Värdet af dessa minnen uttryckes af utgifv. sannt och träffande sålunda: Vi hafva trott det icke vara utan sin vigt, och, minst för en nation med häfder som de svenska, att i den historiska visan omedelbart lära känna det sätt, hvarpå folket sjelft, under vexlande yttre öden, uttryckt sin innersta känslostämning och sin uppfattning af tidsförhållandena. Ty om det eljest ej kan nekas, att historien först då blir fullt sann, när den skådar handlingar och personer vid det ljus som utgår från en noga kännedom af tidehvarfvens sedliga lynne, så måste hvarje historisk källa äfven äga ett högre värde, just i den mån hon sannt och troget återgifver det för hvarje tid egna i känslodaning och åskådningssätt. Och hvar sker detta renare än i den historiska folkvisan, detta omedelbara uttryck för nationens mäktigaste gemensamma känslor och lidelser? — Det är väl sannt, för den historiska realkunskapen blic på denna väg endast föga att hemta, ty solkvisan likasom folket sjelft skådar gerna tingen i stort, och visornas episkt historiska grunddrag äro knappast att betrakta annorlunda ån såsom den fasta botten, ur och öfver hvilken den lyriska känsloströmmen bryter fram. Men äfven dessa enkla hufvuddrag väcka nu ett högre deltagande, ty de besjälas af en lefvande anda, och afspegla i en samlad bild icke blott den yttre skickelsen, utan äfven ett inre sedligt lif i känslor och bevekelsegrunder. Rörande solksångens betydelse säsom uttryck af solkets anda i någon viss tidepunkt och i dess återverkan på denna anda under kommande skiften, hvilket gäller för alla folk, men hos intet mer än hos våra nordiska förfäder, yttrar utg:n: aolcke nog att qvädet och sången var deras förfäders (våra förfäders) äldsta och enda historiska urkund (likasom hos de Göthiska folken i gemen) utan den ingrep tillika i folkets hela lif, var dess heligaste egendom och fortplantades ifrån slägte till slägte hos landets förnämsta ätter. Hvarje vigtig tilldragelse i det offentliga eller enskilta lifvet blef besjungen; och sångarena, skalderna voro ibland folkets yppersta, så att konungar höllo för en ära att räknas till deras antal. Uvarhelst de uppträdde, i konungens hof eller höfdingens sal, vistes dem den största heder; i striden stodo de omgifna af en sköldborg, på ett ställe der de bäst kunde öfverse det hela, och deras qväden upprepades i alla samqväm, på ting, vid gillen och gästabud, ja, såsom ännu på Feröarne, till dans. Det historiska hjelteqvädet har sålunda ända ifrån urminnes tid varit ett gemensamt uttryck för de nordiska folkens allmänna nationella medvetande Härefter upplyses att Sverige har att klaga