Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1854, sida 2

Jag har gjort det fordom, blef hunnes svar. Jag darrade då det nalkades, men nu — hvad betyder väl det! Bidglee! (blixt) kom till mig, ropsde hon, vinkande åt en strimma af det elektriska ämnet, som slog ned ungefär hundra alnar från oss. Bidglee, kom och gör mitt hjerta till en turkos! (Hon hade kastat af sig sina skor, som voro alldeles genomblötta och förstörda. Hvilken liten nätt fot!) — 6å hem, Sahib, ni kan eljest förkyla er! upprepade hon tid efter annan. Omsider fick jag tillfälle att se hennes ansigte helt och hållet. Hon var af en ovanlig skönhet, men hade synbarligen redan sett sin lefnads vår försvinna. Hon kunde ej vara mindre än tjugusyra år gammal. På venstra handens pekfinger bar hon en ring af engelskt arbete med en infattad karniol, hvari fanns graveradt ett vapen, föreställande ett hjorthufvud. Jag fattade henues hand ocb frågade, pekande på ringeu: Hvem har gifvit er denna? Hon smålog sorgset och svarade: Den har tillhört en Ameer (en stor man) Hvar är han? Fråga mig ej derom. (Forts.)