Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1854, sida 2

nkademierna och extraordinarierna vid våra ämhetsverk — dels att krigarens yrke, hvad besalet angår, assett att upptaga den förmögne ynglingen, särdeles den adlige, som genom deltagande i det allmännas tjenst skulle något godtgöra de många företrädesrättigheter han oförskylt åtnjuter. När nu temliga svåra exa, mina blifvit gjorda till vilkor för beklädande af befälsplatser, så hafva de förmögne och de adlige troppat mycket undan, men den skicklige officeren har åtskilliga tillfällen till biförtjenster, som det förr var under hans värdighet att begagna. Så kunna de vara lärare vid militära läroverk, landmätare, gymnastiklärare, åkerbrukare m. m. Härmed skulle många säkert reda sig rätt väl, om man ej belastat dem med en hop onödiga skrifverigöromål, hvarigenom mannen, som borde sakta med värjan, blifvit forvandlad till en fäktare med pennan. Härtill kommer inom militärväsendet, likasom inom andra ämbetsverk, ett alltför stort tillopp, hvarigenom befordringarne gå så ytterst långsamt, hvilket förhållande ytterligare försvåras derigenom att en hop höga militära platser begagnas såsom sinekurer och understöd för andra besattningar. Deremot hafva militärerne den stora förmån, att de företrädesvis benådas med lukrativa civila ijenster, såsom postämbeten, tullbefattningar, ja landshöfdingeplatser. Deras öde är alltså ej beklagansvärdt. Emellertid erkänna vi gerna, att det kunde vara bättre, särdeles som våra yngre officerare ofta äro både i afseende å kunskaper, duglighet och lefnadsvett ganska utmärkta. Men vi måste gå vidare.