den? Att, sedan största delen af armken vid den tappre, men okloke konungens död fått frysa ihjäl, sedan dess kassor blifvit plundrade ÅKc., så sjönk Sverge, trots alla sina söners nästan öfvermenskliga ansträngningar, ned i en mångårig vanmakt, hvarutur det ännu ej lystaf sig. År det dessa uppoffringar man än engång vill utkräfva? Åter skyller Sv. Tidn. på Rikets Ständer, som icke till försvarsvatket anslagit tillräckliga medel, utan afslagit under alla riksdagar alltifrån 1828 ganska betydliga summor, som regeringen begärt. Så långt vi kunna minnas tillbaka, hafva ständerna, men ytterst få afprutningar, beviljat allt hvad regeringen begärt och t. o. m. derutöfver, såsom det skedde Tförliden riksdag med flottan. Och det är väl ej underligt, att standerna det gjort, då de två stånden bestå hufvudsakligen af löntagare och det andra af militärer, som naturligtvis votera åt sig sjelfva allt hvad de kunna. Men Sv. Tidn. tycker icke blott att ständerna bifallit för litet, han finner ock att regeringen begårt alldeles för litet, och ger regeringen derför en ganska allvarsam, farbroderlig lexa. Detta allt säges, då staten till militarvasendet anslagit 6 a 7 millioner om året, under det dess bidrag till folkskoleväsendet, hvarpå hela nationens upplysning hvilar, utgöra 41,000 rdr. Med allt detta har, såsom man torde finna, Sv. Tidn:s besvarande af vår första fråga, blisvit ganska otillfredsställande. Icke blott räsonnemangerna hafva varit i och för sig origtiga, utan sjelfva uppgifterna, hvarpå de skulle stödjas, hafva befunnits så felaktiga, att förhållandena helt enkelt varit motsatta mot hvac Svenska Tidn. uppgifvit. Till Sv. Tidn:s besvarande af vår andra frå ga skola vi snart komma. ses AoA RR RE LERA SEPT MEN ERE TORRE RAS BETA OKSANEN SS MOE ESNEESREETNEDS AEN