Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1853, sida 3

hvars tillvaro han ej haft ringaste kännedom förr än nan af Carl Nilsson i Rolssbo några dagar före julen blifvit anmodad att å härvarande diskont efterfråga ett af Nilsson sökt lån för Olof Jönsons räkning, hvilken sistnämnde person verkligen fanns och ägde hemman i Englarp. Och påstod sig Eliasson kunna leda detta sitt föregifvande i bevis med intyg af 5 personer, som derom skulle äga vetskap. På fråga hvilka dessa perso, ner vore, uppgaf han dem vara hans hustru och 4 barn samt dessutom en grannqvinna, hustru Inga Eliasdotter. I afseende på det falska betyget, som skulle intyga att Eliasson vore låntagaren Olof Jönsson, medgaf han sig hafva afvetat att detta vore falskt, emedan han sistl. Tisdags morgon, då han åter af Carl Nilsson blifvit ombedd att i Götheborg lylta ifrågavarande lån, sett Carl Nilsson skrifva detsamma och förse det med uppdiktade personers namn. Antonius Eliasson är ägare af ett halft mantal i Hunnestads by, sedan 24 är gift och har 5 vuxna barn, samt säger sig aldrig förr varit för brott tilltalad. Undantagsmannen Lars Eliasson från Hunnestad, hvilken åkt i Antonius Eliassons sällskap hit till staden, hördes bärefter. men hade inga vidare upplysningar att meddela, än att då de passerade Flabeck och Antonius Eliasson bjudit honom dit in på bränvin, denne dervid yttrat, att ehuru han nu hade ondt om penningar, han nog fick tillräckligt af sådana när han kom till staden, emedan han sökt och fått sig beviljat ett diskontlån, som han skulle lyfta. Det falska låne-dokumentet inlemnades till poliskammaren. Vederhäftighetsbetyget å detsamma, sörsedt med namnet A. P. Lindblad, suddigt och osäkert skrifvet, var såväl till stil som stafningssätt högst eländigt och dess falska natur genast i ögonen sallande. Undersökningen uppskjöts till den 13 nästa Januari för Carl Nilssons med flere personers hörande; och kändes Antonius Eliasson skyldig träda i häkte, dit han genast affördes. — Förre fästningsfången Johan Alexander Larsson, hvilken, sedan han såsom försvarslös och en för sambället högst farlig person för några veckor sedan varit på vippen att åter blifva dömd till allmänt arbete, derifrån han dock på så sätt räddat sig, att han lockat en enfaldig stadssoldat att gifva sig kontrakt på en denne tillhörig torplägenhet, den Larsson på ett års tid skulle arrendera och hvarigenom han erhållit försvar samt blifvit frigifven, bade nu i dubbel bemärkelse ,råkat i gluggen. Han stod nemligen i går inför polisens skrankor tilltalad, att sistl. Onsdags afton vid 9-tiden hafva brutit sig ini en i gården till traktör F. Bolins hus vid trädtorget belägen källare, i hvars glugg Larsson påträffats fastsittande. Han hade likväl lyckats komma på flykten, men blef samma afton fasttagen af en poliskonstapel och afförd till finkan. Vid då å honom anställd visitation befanns den mössa han bar vara genomdränkt af bränvin, hvaraf påtagligt vore att ban gjort en påhälsning i källaren och Bolius der förvarade bränvinslager, hvilken förmodan ock besannades af hörde vittnen, som upplyste att ett större krus, fyldt med bäskt bränvin efter Larssons besök fanns sönderslaget och innehållet utrunnet. Larsson, hvilken förnekade att han varit i gluggen och att det alldrig varit hans ,princip, att stalla sig i en dylik belägenhet, hopsmorde en lång historia, hurusom han samma afton i granskapet af Bolins krog blifvit öfversallen af flera personer, och dervid tilldelad ett slag i ,skallen, med ett krus, innehållande bränvin, så att kruset gått sönder och bränvinet runnit öfver honom, och att han derefter springande flytt Kungsgatan uppefter; allt detta för att gifva en sannolik förklaring åt den misstänkta mössan och flykten, då han greps af polisen. Målet remitterades till stadens rådhusrätt och Larsson insattes i stadshäktet, derifrån han nu säkrare kommer till allmänt arbete än till enskildt å det arrenderade torpet. iiiii ——