Ärbete togs in och lades på ett bord. Det var små lärftspåsar, hvilka skulle sys för Homouny. som i dem sändes till försäljning i NewYork, och hvilka äro tryckta med phalanxterens namnstämpel. Jag sydde en påse; Channing också en, och påstod att han sydde flinkare än jag; men jag mente att jag sydde bättre. Jag spelade sedan, för de unga, svenska dansar och visor, som särdeles elektriserade dem, i synnerhet neckens polska, och berättade dem legenden om necken och prestmannen och den grönskande käppen, som visade att äfven naturguden kunde bli salig. Det anslog dem mycket och tårar kommo i flera ögon. För natten fick jag ett litet rum ensam för mig, hvilket någon af de unga slickorna utrymde för min skull. Det var litet som en fångcell, hade fyra nakna, hvita väggar, men var snyggt, hade ett stort fönster med fri, vacker utsigt, och — jag trifdes väl i den lilla cellen på en god liggsoffa, och somnade godt vid ljudet af det plaskande regnet, och vid den milda luften, som trängde in genom det halföppna fönstret. Sysstrarna i sängbäddnings-gruppen, två vackra, vänliga unga flickor, voro de sista jag sågo i mitt rum. Om morgonen vaknade jag vid ljudet af arbetslifvet rundt omkring i huset; man kom och gick och sysslade; det lät isrigt och arbetsamt. Men jag tänkte: sEssener och Pythagoreer började dagen med en sång, en invigning af arbetsdagen i heliga makters tjenst. Och jag suckade att känna vesterlandets associationer så långt under österlandets. Jag klädde mig och gick ned. Som det ligger uti mig att med själ och hjerta gå in uti det närvarande lifvet, ville jag här lefva som en sannskyldig ledamot af phalanxteren och inträda som arbetande i en af dess grupper. Jag valde sjelf köksgruppen, emedan jag ansåg mitt snille mest passande i den riktningen; och snart stod jag i spiseln, jemte den trefliga M:rs A., som förestod den gruppen, och jag bakade en hel mängd bohveteplattar (just som vi baka plättar i Sverige, men på en större jernplåt) till frukost, och hade nöjet att med helt varma sådana passa upp Marcus S., Channing och några phalanr-ledamöter vid frukostbordet. Jag tyckte sjelf att mina kakor voro utmärkt lyckade. Jag körde också, i min medborgare-ifver, ned händer och armar ända till armbågarne i ett stort baktråg, men hade så när fastnat i degen. Den var för tung för mig; jag ville icke tillstå det, men man var god nog att på artigaste vis skilja mig från sysslan och lemna den i bättre händer. Regnet hade upphört och solen började göra sig väg genom molnen. Nu skulle jag ut och vandrå ör att se mig om, följd af M:rs A. och presidentens fru, som hade en kort klädning och pantalonger, hvilket rätt vål anstod hennes välväxta och smärta gestalt, och dessutom passade för art gå i den våta ängmarken och i skogen. Först besökte vi qvarnarne; två unga, vaekra slickor, äfven med korta klädningar eller bluser, lädergördlar och små behändiga mössor på hufvudet, som klädde dem särdeles väl, gingo, eller rättare dansade ram på gångstigen framför oss öfver kullar och dälder, lätta och glada som fåglar. De gingo att biträda vid qvarnarne; mjölnarne voro redan der vid sitt arbete. Derifrån bar det af för oss öfver fälten och till otatislanden, der jag skakade händer med presidenen, som gräfde upp potates, arbetande i hvita skjortirmar midt ibland sina rådsherrar. Både president ch öfriga medborgare sågo ut som duktigt och bra olk, och potatisskörden lofvade att detta år bli särdees rik. Jorden i NewJersey lärer vara mycket god och ruktbar. Solen sken vänligt öfver potatesfiltet, presilenten och arbetarne, bland hvilka voro flera män af vildning och kunskaper. Under samtal med de tvenne hyggliga, kloka frunimren, mina följeslagarinnor, erfor jag åtskilligt om halanxterens lagar och lif. Hvar ledamot kan i föreingen insätta så mycket han vill och behålla af sin förmözenhet så mycket han vill. För det han insätter beräknas onom ränta. Arbetstiden är tio timmar om dagen. Ivad deröfver arbetas, föres upp på räkning och bealas särskilt. Fruntimmerna dela rättigheter lika med nännerna, votera och deltaga i lagar och domar. Men, sade M:rs A., vi ha haft så mycket att göra ned de husliga sysslorna, att vi hittills föga brytt oss m att deltaga i dessa ärender. Vi ha öfverlemnat lem åt männerna. Hvar och en, som anmäler sig som ledamot, kan ntagas efter en pröfvotid i phalanxteren af ett år, inder hvilken han måste bevisa sig ihärdig i arbete, ast i broderlig kärlek och välvilja. Om hans reliion, stånd eller föregående lif frågas icke. Föreninen gör ett nytt experiment med det sociala och ekoomiska lifvet, antar den verksamma menniskokärleen som ledande lif, och vill låta den bestämma allt et öfriga. .A dd nomen oc oc om