Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1853, sida 1

Professor Rudberg drömde nästan aldrig som sofvande, ty han sof så litet, och derföre alltid djupt: allt hvad han gjorde i vakande tillståndet, — hans görande var hufvudsakligen ett tänkande, — gjorde han så grundligt, att han ej kunde annat än sofva grundligt, när han somnade. — Det är blott sysslolösa och lättingar, som drömma lifligt och ofta. Ännu mindre drömde han vaken, ty han lefde för och af och i siffror, nemligen sådana siffror, som beteckna stora, verldsvigtiga, i skapelsen ingripande förhållanden, de gudomliga naturlagarna. Och ändock stod nu en person lefvande, leende, framför honom, utan att han kunde fatta, huru han kommit in i rummet. Han sprang opp, för att känna om han var riktigt vaken, och ämnade fråga den främmande på hvad sätt han kommit in, då denne förekom honom, bugade sig artigt och sade: — Jag är också professor i fysiken och sysselsätter mig med enahanda forskningar, som ni i detta ögonblick; jag känner er skarpsinnighet och beundrar edra framsteg, jag har derföre beslutat att meddela mig åt er, om hvad jag sjelf funnit, och närmare taga reda på edra upptäckter. Det ni nu tänker på, har jag redan fått klart för mig, tillåt mig att visa er mina kalkyler. Den främmande tog sig en stol, satte sig vid professor Rudbergs bord, fattade en penna och ett papper, och ritade en mängd siffror; professor Rudberg följde honom uppmärksamt med ögonen; den främ mande hade utgått från samma förutsättningar, Sam, ma sakförhållanden, som Rudberg. började just på den punkt, der Rudberg nyss stannat, och utvecklade frågan på ett alldeles oväntadt sätt, men till största tillfredsställelse för Rudberg. . . Mera aktgifvande på den vetenskapliga frågan, än på Något annat, glömde Rudberg det besynnerliga i den