Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1853, sida 1

beröfvade Österrike allt inflytande hos den Slaviska befolkningen i både Wallachiet, Bulgarien och Serbien, tvingande denna olyckliga befolkning att vända sig till Ryssland, som icke försummade något för att tillvinna sig auktoritet i nämnde länder — trogen denna usla, fala politik, som sålde fäderneslandets väl för Ryska månadspenningar — begår Österrikiska regeringen ännu det oförlåtliga felet, att understödja Rysslands maktutvidgning. Och dock är det just Österrike, som företrädesvis borde vara angeläget om Rysslands försvagande, ty blott derigenom kan Österrike blifva någorlunda oberoende af denna farliga grannes maktord. Schwartzenberg, hvilken, man må för öfrigt bedömma honom huru som helst, dock genom sin kraft räddade den af så många olika delar sammanflickade Österrikiska monarkien från att falla sönder, hade knappt vunnit litet andrum och återgifvit landet någon styrka, förrän han icke otvetydigt lät Ryssland förstå, att till trots för alla tacksamhetsförbindelser i och för Ungerns kufvande, vore Osterrike dock ännu icke Rysslands vasall. Hade denne man lefvat, så hade utan tvifvel Osterrike äfven nu iakttagit hvad dess nationella sjelfständighet ovilkorligen kräfver, att lägga sitt ord med i vigtskålen mot Rysslands orättfärdiga eröfringsbegär. Men den närvarande Österrikiska regeringen är alltför vanmäktig härför, eller ock, hvilket är troligast, ser den blott i skyddet af Rysslands vingar säkerhet för allenastyrandets och aristokratiens bajonettvälde. — Det sednare är väl äfven anledningen hvarför Preussen håller Ryssland ryggen fri. Detta genom sina välrustade armer mägtiga lands politik har under långliga tider varit om möjligt ännu eländigare än Österrikes. Ålltilrån den stund, då Preussens regering spelte under täcket med Ryssland och på tusen sätt besvek det olyckliga Polen åren 1830 och 1831, intill de sednaste åren, då denna regering, med en feghet utan like, lät det försvagade, moraliskt och fysiskt ruinerade Österrike taga hegemonien öfver Tyskland ur Preussens händer — har den preussiska politiken varit utmärkt för sin principlöshet, klenmodighet och likgiltighet för Preussens ära och makt, blott för furstehusets och junkerpartiets sjelfviska intressens skull. Derför har Preussen ständigt bugat sig för den kejserliga svågern i Ryssland, derföre har det subordinerat under Österrike, dersöre har det hjelpt hr Hassenpslug att, med ett oerhördt och nedrigt våld, förtrampa det olyckliga Hessen och dermed qvåsva hela Tysklands sträfvanden till den konstitutionella frihet, hvarpå tyska folken väntat alltsedan 1815, tåligt förtroende sig till furstliga eder och löften. — Denna eländiga politik har icke heller gerna kunnat förneka sig vid detta tillfälle, då Preussen likväl kunde haft tillfälle att emancipera sig från det ännu på förtrolighetens, men snart på maktens grund hvilande vasallskapet under Ryssland. Men då man sålunda ej kunnat från de nämnda stormakterna, Preussen och Österrike, vänta något motstånd mot Rysslands maktlystnad; då man kunde vara säker att dessa regeringar skulle för allenastyrandets grynvälling sälja de tyska folkens ära och sjelfständighet, —— VO — —