Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1853, sida 3

IIISeH IILLISJukKIHGAGA. — Fråll Majorna Ingen Tapport. D. T. innehåller följande regerings-beslut: Sedan K. M:t genom bref af den 23 December 1852 tillåtit att genom planering å berget Lilla Otterhallan i Götheborg byggnadsplatser för nya förrådshus till Götha Artilleri-regementes saltutredning singe beredas, och under den 1 Februari innevarande år i nåder beslutat inköp, till byggnadsplanens arrendering, af en i gorgen emellan de 2:ne södra bastionerna under nämnde berg belägen tomt med åbyggnanader, samt H. K. H. Kronprinsen, Generalsalttygmastaren, derester inkommit med förslag till platsens bebyggande på sådant sätt att derigenom vunnes, utom ändamålsenliga och solida i stället för nuvarande odugliga förrådshus för Götha Artilleriregementes fältmateriel, äfven den stora fördelen, att alla nu kring hela Götheborgs fordna fästning och till en del äfven i dess utanverk spridda artilleri-förråd i en framtid blefve koncentrerade i närheten af kasernen; har K. M:t, under den 19 sistlidne November, gillat och fastställt den af H. K. H. sålunda framställda plan för en artilleri-förrådsanläggning i Götheborg, tillika med de öfverlemnade ritningarne å blifvande tyggården jemte densamma omslutande byggnader och sristående murar. Generalpoststyrelsen kungör att, sedan ångbåtssarten mellan London och Hamburg nu upphört, komma bref och tidningar m. m. att till Storbritannien och deröfver till andra länder försändas via Ostende eller via Götheborg. zZ En Stockholmstidning berättar ett rykte, att den gamle hofmarskalken Lejonmarck, hvilken man trodde af misstag gått i sjön, skulle hafva befunnits hängande död å en vind. Tidningen vill dock ej garantera ryktets sanning. — Nerikes Allehanda meddelar ett annat rykte, att den anonyme författaren till den med svenska akademiens stora pris belönta samling af eånger, kallade: Den fallna stjernan, Sånger till Selma, skall vara författad af en ung student, N. F. Sander, från Nerike. Allmänna Tidningen lemnar några märkliga upplysningar med anledning af myteriet å Långholmen. Orsaken härtill har varit detsamma, som vållar så mycket ondt i vårt land, . 7 . . nemligen brånvinet. Och det märkligaste af allt är, att sångarne å Långholmen skola ha . . H 2 . . sjelfva tillverkat sitt bränvin och det inom Långholmens murar, utan att bli upptäckte. Saken berättas af den nämnde tidningen sålunda: Första anledningen till misstanke uppstod, då man vid en visitation för ett par dagar sedan, d. v. s. efter myteriet, träffade på tvenne ämbor fyllda med varm drank. Genast derefter anställdes de ifrigaste esterforskningar i alla vrår och vinklar, i väggar och under golf, för att upptäcka. de till bränningen begagnade redskaper, hvarvid man äfven lyckades finna åtskilliga kärl och rörledningar, som påtagligen härtill varit begagnade, men sjelfva bränvinspannan har ännu icke, oaktadt det sorgfälligaste sökande, kunnat påhittas. Till materialier för redskapens förfärdigande hade fångarne småningom och oförmärkt tillgripit den inom fästningen befintlige sprutredskapen, hvilken blifvit så spolierad att, då den nu åter skall iståndsättas, sprutslagaren förklarat sig icke kunna verkställa arbetet för mindre än 1,300 riksdaler banko! I stället för spanmål och potates ha fångarne begagnat franska bröd, snutar, kommissbröd m. m. till inmäskning. Dessutom har, genom visitation i ett af logementerna, upptäckts ett förvaringsställe för alla artiklar, som höra till ett väl ordnadt marketenteri, såsom kalle, socker, bränvin m. m., och har i detta logement i smyg hållits en ordentlig handel med dylika varor. Denna sednare fångst gjordes under några golfplankor i logementet. Vid den förestående ransakningen torde man få närmare reda på dessa mystiska saker. Emellertid lemnar det här redan anförda ett yiterligare prof på menniskosnillets outtömliga fintlighet, på samma gång som det häraf visar sig att åtskilligt mätte fattas i bevakningsanstalternas fullständighet å Långholmen. Med Snällposten skrifves från Stockholm: D. 19 på aftonen hade man det nöjet att se det första större profvet på gatubelysningen här i hufvudstaden. Sednare på aftonen tändes nemligen på försök samtliga gatulyktor vid Drottningatan, Clara Bergsgränd, Fredsgatan, Gustaf Adolfs torg och Norrbro, i närvaro af en talrik samling åskådare som hela vägen åtföljde lykttändarne, och bland hvilka man hörde stor belåtenhet uttryckas. Försöket lyckades också nästan öfver förväntan, så att icke mer än en lykta på hela den nyssnämnda sträckan beböfde förbigås vid tändningen. Effekten var också synnerligen vacker, serdeles vid Fredsgatan och på bron, der lyktorna äro något tätare placerade och der man öfverallt skulle kunna läsa ett bref eller fint tryck. Bredvid den hvita gaslågan syntes också de gamle oljelyktornas sken helt dunkelt. Det lärer nu vara att förmoda, att äfven de öfriga gatorna nu komma att efter hand tändas på försök, så att den