Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1853, sida 1

utvecklas. Lätt nog kan man, i synnerhet om man är en furstlig person, vid ett sådant tillsalle, tillvinna sig ett löste, som blir ett band på den som gifvit det, hvilket denne sedermera får svårt att slita. Men H. K. H. har förbisett en mycket vigtig omständighet, nemligen den, att då man på detta sätt vill imponera på representanternas öfvertygelse, får man ej göra det så öppet, att hela verlden kan säga: nu är Olof Pehrsson, nu är den eller den riksdagsmannen uppe hos kronprinsen, för att bli värfvad. Det är tydligt, att man härigenom gör det till en hederssak för en och hvar, som hedras med det höga förtroendet af ett samtal, att visa, det han icke låtit inverka på sig, hvilket han då måhända yttrar i en mera bestämd hållning än han eljest hade velat iakttaga. Också visar utgången af såväl detta som andra H. K. H:s försök, att genom sin personliga mellankomst genomdrifva sina egna eller andras önskningar, att vid intet tillsalle grannlagenhet är mera af nöden. Alltsammans ådagalägger äfven, att H. K. H. icke är diplomat. Hans karakter är alltför öppen och ärlig, för att göra honom passande för dylika små intriger, i hvilka han oförsigtigtvis låtit indraga sig. Och dock finna vi, med någon kännedom om H. K. H:s skaplynne, det ganska förklarligt huru han kommit derhän. Med en varmhjertad ung mans hela ifver omfattar H. K. H. hvarje föremål, som han anser vara gagneligt för det allmänna, liksom han med lika stor ifver söker verka för den eller de personer, som vunnit hans välvilja. Allt detta är ännu både lofligt och kan till en viss grad vara berömvärdt. Men nu beror det derpå, att de föremål H. K. H. omfattar såsom nyttiga för det allmänna, verkligen dro det, och att de personer, han skänker sin välvilja, verkligen förtjena den. När nu icke detta tyvärr alltid är förhållandet, är man snart inne på en falsk väg. Ilvern och häftigheten betrakta motståndet mot de ovisa planerna eller de anbefallta, ovärdiga personerna, såsom fientlighet, och hindren såsom odrägliga inskränkningar i en vilja, hvilken blifvit smickrad med den falska föreställningen, att den, såsom furs tlig, agde rätt att blifva blindt åtlydd. Ått öfvervinna detta motstånd, att bekämpa dessa hinder, blir härefter en ambitionssak. Medlen blifva snart icke längre så samvetsgrannt öfvervägda. Lättsinniga eller falska rådgifvare hviska ett och annat försåtligt ord i den unge furstens öra och låta honom fritt blottställa sig, blott de kunna deraf draga någon nytta. Lägg så