Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1853, sida 1

cA—2c — —a—— — — — —— — Och som ni, då ni bodde på Himmelöv, så lyckligt hittade på stranden! fortfor Rässel med ett ironiskt leende, ty det var redan då ett allmänt gängse rykte, att mannen sjelf skrifvit det omtalade brefvet, hvilket emellertid gjorde så mycket, att kungen gaf honom en god plats i hufvudstaden. Aldetes riktigt! svarade magistern, som antingen icke fäste eller icke ville fästa sin uppmärksamhet vid leendet, och hela den belöning jag erhöll, var mitt embete här, och han har stigit så högt. — Men ännu icke så högt, att vi ju kunna nå honom! mumlade assessorn med upplystadt hufvud. Jag hatar honom fullt ut lika mycket svm ni, ja, ännu mera; ty ert hat har dock icke sin grund i annat än afund, ni kan icke glömma, att han setat under er i skolan — men är han icke skulden till, att jag blifvit en ruinerad man? Är det icke till följd af hans dom, som jag flera gånger varit nödsakad att betala Stora summor i böter, derför att han behagade föreBifva, att jag handlat oredligt med statens pengar? Ar det icke han och den afskyvärde Möinichen, som kastade mig i fängelse för crimen repetundarum, Som de kallade det? . — Herre Gud, Rässel! De der norska historierna har ni berättat mig så ofta förut. Svara mig hellre på min fråga om orsaken hvarför kungen har upphöjt Deichman till den högsta hedersplatsen? . — Så, ni har icke hört talas om, att det skall inrättas en hemlig domstol? — IIvaa säger ni, Russel! En hemlig domstol! det var väl Sjelfva — Gud förlåte mig min stora synd, men så nära hade jag fåfängt ultalat den Ondes namn; har då folket blifvit katholskt? eller huru? — bei får man val icke säga, eftersom en protestantisk biskop framkallat domstolen ; men ett slags inqvisition a la Hispagne blir det ändå, för att upp