Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1853, sida 1

elitens äliggande lesnadsuppdrag, att, som förut sagd är, hvar i sin blifvande Yrkeskrets verka såsom ledan. de monitörer på sin omgisning. Den gamla tidens sätt att utsofra samhällets eliter, hvilket i Ryssland ännu lärer bestämmas af adelskap, men i Sverige föi närvarande hufvudsakligen bestämmes af penningtillgång, besväras af det väsendtliga felet, att eliterna tagas uteslutande utur en ringa del af solket, hvilken del dessutom ingalunda utmärker sig sramför den stora mängden uti verklig, a. ä. inre, kristelig sedlighet; och att härigenom af hela folkets rikare tillgång på naturliga eliter en Så stor del blifver, till mycken sörlust för samhället, obegagnad. Detta förhållandes skadliga verkan försvåras ytterligare till hög grad af förderflighet genom den med de gamla lärdomsskolorna ohjelpligen förenade omständigheten, att alla deras lärjuo i skolan inträda vid en åluvi, uå anlag och gäfvor ännu voro okända, tillfölje af lefnadssätt under hela Ynglingaåldern, ovilkorligen blifva herrar, behäftade med dyra vanor och anspråk att få dessa tillfredsställda, och detta allt för ofta utan motsvarande tjenstbarhet till samhället, hvilket ock derföre på mångahanda olofliga och allmänt förderfliga sätt pressas och prejas af detta osanna herreslägte. Bletve åter den högre bildningens grundläggnins förflyttad till folkskolan, så skulle först området för elitsofringen kunna utsträckas öfver hela folket ända ned till den fattigaste statkarls barn; och derjemte skulle den högre bildnings-grundläggningen då icke skapa idel och till så stor del obehöflige herrar; utan flertalet af eliterna, som under skolåren oförryckt qvarblifvit hvar och en i sin ursprungliga lefnadsställning och hemsed, skulle efter skolgången fullfölja föräldrahemmets lefnadssätt och yrken, samt tillfredsställas af dess vanor, äfven då detta hem varit bondens eller torparens; men från skolan skulle icke mindre kroppsarbetsän herre-eliterna vara rustade med lyftad håg och klargjord insigt, att såsom lefnadsmonitörer hvar i sin krets verka för stegring i yttre handlingslif och förädling i inre andligt lif, hvarigenom sålunda, eburu på naturlig omväg, folkskolans högre undervisning skulle komma hela folket till godo. Att på sådant sätt och för sådant ändamål sofra eliterna utur hela folket är af vigt ej blott för den rikare tillgång, som häraf uppkommer, utan äfven emedan eliterna då till större del blefve tagna från det samhällsområde, hvarest den naturliga kraften ännu är friskast och jordmånen för sedlig odling fruktbarast, nemligen från kroppsarbetsklassen på landsbyggden. För att skolans elitprincip skall blifva en allmänt och verkligt gagnande bade theoretisk och praktisk sannivg, fordras vidare, att elitskolans verksamhet husvudsakligen rigtas på eliternas bildande till duglighet att blifva — hvad jag ville kalla lefnadsmondtorer, och på deras väckande till djup samvetskänsla af de med de högre naturgafvorna och den dem tillegnade högre undervisningen åtföljande ansvarsfulla åligganden mot det allmänna. Det kan nu väl tyckas, att den undervisning, som med afseende på folkskolebarnens ringa alder kan i folkskolan förekomma, är allt för barnslig, och måste med afseende på den knappa lärotiden blifva alltsör inskränkt, för att duga till en sådan monitörsbildning. Men fråga kan också icke här vara om fullbildning; denna måste vinnas af litvet genom sjelfbildning. Fragan är bär endast om, att hos elitskolans larjungar uppväcka lust och utveckla förmåga till framtida pligtmässig sjelfbiluning, och detta är, om rätt ställes, möjligt. Att sluta af goda tecken den sista tiden, betviflar jag ingalunda, att folket mer och mer skall låta de till eliter antagna barnen hålla i med skolans begagnande till åtminstone nattvardsåldern, eller 15 år, i den mån man blir förvissad om, att barnen i skolan verkligen erhålla redbara kunskaper; och då blir eliternas ålder mäktig att emottaga både allvarliga och djupa bildningsintryck. Beträffande åter den knappa lärotiden, (enligt mitt förslag 2 eller 3 dagar i veckan ), så kan på den uträttas mycket på sofrade lär) I mindre församlingar kunna till elitskoldagar väljas hvilka som helst; i större åter böra dessa dagar tagas å rad, för de aslägse boende eliternas skull. Den längre skolvägen kan då göras mindre kännbar, genom de långväga eliternas inackordering i närheten af skolan öfver de mellanliggande nätterna. I sådant fall bör läsningen dessa dagar fortgå äfven om eftermiddagarne.