Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1853, sida 1

alla Rikets delar hafva talrika framställningar till Mig ingått, åsystande att en gräns måtte sättas för en öfverdrifven bränvinstillverkning, och ett, till följd af den lättade tillgången, omåttligt begagnande af denna förderfliga dryck. Ett förslag, omfattande detta vigtiga ämne, kommer att blifva Eder förelagdt, och Jag hyser den säkra öfvertygelsen att J skolen gå Mina faderliga afsigter till mötes. Till Edert mogna bepröfvande skall Jag låta framlägga förslag till de särskilda bestämmelser för grundräntornas förenkling, hvilka ännu återstå för att till sin fullbordan bringa denna vigtiga angelägenhet, i enlighet med Mina och Edra i hufvudsaken redan fattade beslut. En af Wåra första omsorger bör vara att framkalla en ändamålsenlig utveckling af landets krafter; att befrämja nåringarnes förkofran; förbättra Wåra kommunikationsmedel i öfverensstämmelse med tidens stegrade sordringar, samt åt en med hvarje år ökad solkmängd bereda nya utvägar till bergning och välstånd. Uti Min framställning om statsverkets ordnande skolen J finna ojäfaktiga bevis på Min omvårdnad att uppnå detta stora mål, och Jag räknar dervid på Eder upplysta och kraftiga medverkan. Af Min Konungsliga pligt och af Europas närvarande politiska ställning dertill uppmanad. skall Jag låta förelägga Eder en omfattande framställning af försvarsverkets behof, och hvad som fordras för att bringa detsamma uti ett skick, egnadt att betrygga Rikets Sjelfständighet. IIvarje sann fosterlandsvän måste med allvar behjerta denna maktpåliggande angelägenhet. Svensk Konung vänder Sig aldrig förgäfves till Svenske Män, då det gäller Sveriges ära oah sjelfbestånd. J skolen, Jag är derom öfvertygad, handla såsom värdige mälsman för ett Folk, hvars hjeltemod och alltupposfsrande sosterlandskänsla med oförgätliga drag inristat Svenska namnet uti verldens mest frejdade häfder. Vid granskning af de förslag, Jag låter för Eder, Gode Herrar och Svenske Män, framlägga, skolen J finna, att de till befrämjande af landets förkofran och Rikets säkerhet äskade anslag icke påkalla tillökning i den vid sednaste riksdag bestämde allmänna bevillning. I kraft af Grundlagens föreskrift, förklarar Jag nu detta lagtima riksmöte öppnadt. Jag nedkallar öfver Edra arbeten den Allsmäktiges välsignelser och förblifver Eder, gode Herrar och Svenske Män, alle samtligen, samt hvar och en i synnerhet, med all Kongl: nåd och ynnest städse välbevågen. Detta kongliga tal besvarades efter ordning af de fyra ståndens talmän. Landtmarskalken talade först om H. M:ts sjukdom, om thronarfyingens födelse, om prins Gustafs död och till sist litet om saderneslandets angelagenheter; ärkebiskopen talade om prins Gustafs död om konungens och prinsessan Eugenies sjuk dom och den unga furstefamiljens förökelse, samt slutligen om presteståndets kallelse att troget verka för spridning al den kristliga sanningens klara ljus, och det understöd ståndet häri har från konunga-thronen; borgareståndets talman talade om prins Gustafs död, om konungens sjukdom, om den unge furstens födelse, samt slutligen om den yttre säkerhet samt inre lugn, ordning och förkofran, hvaraf borgarståndets väl och trefnad i så väsentlig mån betingas, hvarefter till sist bondeståndets talman yttrade: Stormäktigaste, Allernådigste Konung! Den tidpunkt är äter inne, då svenska folkets ombud, efter att hafva i templet åkallat Guds hjelp och bistånd, samlas inför Konungens thron, för att börja det vigtiga uppdrag, dem blifvit anförtrodt. För att kunna utföra allmänt nyttiga värf, fordras inre och yttre lugn. Vi äro, tackad vare Försynen och Eders Kongl. Maj:ts visa och landsfaderliga omsorg, i åtnjutande af dessa fördelar. Om endrägt och kärlek till fosterlandet styra rådslag och beslut, böra vi således kunna koppas, att de åtgärder, som vid detta riksmöte komma att vidtagas, skola bära välsignelserika frukter för landet. Ai assV UT US .eE nn