Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1853, sida 1

— — — ä—ää?— — ———— ———— varade uti olika färgade omslag och i den utmärktaste ordning. Icke långt ifrån den stora postlinskaminen, som i blått fält föreställer de täckaste herdescener, och från hvars två luftdraghål en lustig eld glimmar emot oss, lik kärleken från en förälskad ynglings ögon — icke långt ifrån denna kamin står ett stort arbetsbord, på hvilket för ögonblicket icke finnes annat än ett väldigt skrifdon, konstmässigt arbetadt af en guldbeslagen hästhof, en hög förbrukade pennor, en bordklocka af silfver och en stor, i hvitt pergament inbunden, med silfverspännen försedd bibel, som ligger uppslagen framför kungen, hvilken just nu sitter lutad öfver densamma. Emellertid antyder hans ställning, att han väl läst i den heliga boken, men att han icke längre gör det; ty han sitter med händerna sammanknäppta öfver boken och håller ögonen fästade på det midt för honom hängande porträttet af drottning Anna Sophia; — men se nu rätt på dessa ögon, och du skall snart upptäcka, att de icke veta hvad de betrakta, och att således Fredriks tankar i dessa ögonblick äro långt borta. nnu länge sitter kungen fördjupad i sina tankar, då en temmeligen högväxt man i hpresterlig drägt, med ett fromt och mildt uttryck i sitt ansigte, inträder i rummet; knappt får Fredrik ögonen på presten, förr än han med vänlig röst säger: — Välkommen, min bästa Deichman! Jag kan icke beskrifva huru mycket jag längtat efter er, Jag vet i sanning icke huru det skall gå med mig, när ni lemnat Köpenhamn; ty ni har ju tyvärr beslutat, att snart återvända till Christiania. — Jag kan icke neka, Ers Majestätl svarade biskopen, sedan han tre gånger vördnadssullt bugat sin höga gestalt för kungen, jag kan icke neka till, att detta var mitt beslut; men ..-.