Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1853, sida 1

den ojemförligt största delen af landets besolkning måste hafva sin bergning. Men jemte de dryga onera, som, till följd af sin ojemna fördelning, blifvit så mycket mera betungande, äro lagda på jorden, har rättigheten till densammas egande blifvit inskränkt ända derhän, att endast ett mindre antal af de personer, hvilkas händer, med försynens hjelp, framdraga jordbrukets skatter, kunna sörvärsva egandeeller lagligen besastad nyttjanderätt till någon del af den jord, hvarpå de offra sina krafter. Visserligen är hvarje svensk man försäkrad om rätt att förvärfva och ega hvad slags jord som helst inom riket; men denna rätt är, för de fleste svenske män, gjord om intet, genom lagarne om hemmansklysning och jordassöndring. Sedan 1827 har ingen egt laglig rätt, att sörvärfva ett mindre hemman än som medför besutenhet: d. v. s. hvarvid, i vanliga år, en häst eller ett par dragoxar, två å tre kor och fem å sex får eller getter kunna vinteroch sommarsödas, allt efter hvarje orts serskildta beskalfenhet, eller från hemman assöndra mindre än minst fyra tunneland duglig jord. Okunnig om dessa stadganden och i behof att öfverträda dem, har allmogen styckat en mängd hemman i ännu mindre delar, likasom de fleste assöndringar icke innehålla den bestämda vidden. Genom kongl. forordn. d. 13 Juli 1853 är detta förekommet för framtiden, och tillfället att förbigå förordningen d. 19 Dec. 1827 undanröjdt. Det kan icke vara meningen att klandra desse lagar; ty såsom sådana hafva de rätt till aktning. Men man torde hafva rätt att yttra anmärkningar emot hvad man anser olämpligt eller orätt, äfven om det skulle finnas i gällande lagar. De som äro emot jordens fördelning i små lotter på många händer, stödja sig hulvudsakligast vid påståenden: att jorden ej skulle blifva så mycket eller väl odlad af mindre bemedlade brukare; att fattigdomen skulle förökas, derigenom att en jordbrukareklass uppkomme, som ej hade sin fullkomliga näring af jorden, och att svårigheter, t. o. m. omöjligheter, torde uppstå vid utgörandet af jordens stundom ganska tunga onera. Emot desse åsigter torde likväl åtskilligt kunna anmärkas. Ehuru det måste medgifvas, att många till allmänt och enskildt gagn ledande stora odlingsföretag icke kunnat eller kunna ske, utan genom användande af mera både kapital och arbetsstyrka än som kan disponeras af s. k. små bönder, och att sådana företag skulle uteblifva eller med svårighet låta sig verkställas, om all jorden vore styckad; så står dock tillfället qvar, sålänge det icke är förbjudet att ega huru myeket jord som helst, för den med kapital försedde och företagsamme jordbrukaren, att både sörvärsva och förbättra större egendomar. Och det är ingen anledning att detta tillfälle -försvinner eller blir obegagnadt, om än hemmansklyfningsrättigheten vidare utsträcktes. Exempel! gifvas ock på både större och smärre egendomar, som, just igenom styckning, blifvit uppodlade, så att de icke endast åt många flera menniskor än förut lemna bergning,