Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1853, sida 1

den motsatta stranden, och stod nu vid soten af den kulle, på hvilken borgen var byggd. På sluttningen af denna kulle, som bestod af en fast, blåaktig lermassa, såg man en förvuxen och halsutgången ck luta sig öfver vattnet. Detta träd hade utan tvifvel i en långt tidigare period haft rotfäste uppe på kullens topp, hvarifrån det glidit ned, derigenom att regn och snövatten småningom sköljt jorden ut i strömmen. Sedermera hade trädet af en tillfällighet stannat midt på sluttningen och fästat sina djupa rötter på det ställe, der det nu stod. Vid denna ek stödde sig, så att säga, riddarens hela plan. Han besallte soldaterne att uppresa den ena stegen emot stammen; då detta var skedt, lät han Jöringer med sex man gå upp med den andra stegen, som åter stöddes och fastbands vid trädet, och nådde upp till toppen af kullen, hvilken var brant som en mur. Ett svagt tecken ifrån Jörringer underrättade Alrik all hans befallning var utförd. — Nu upp, alle man! hviskade denne. Jag stannar till sist, för att se efter att allt går raskt och ordentligt. Mållen er väl fast vid stegen, medan J klättren upp! Ett enda felsteg störtar er i djupet, och den som faller skall i afton snarare behöfva en fältskär än en kock. Soldaterne stego upp, tyst, fort och modigt. I början satte vinden stegen i rörelse och gjorde uppstigningen svar, men allt efter som tyngden blef större tilltog säkerheten. ben nedersta stegen passerades lyckligt. (Forts.)