Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1853, sida 1

passning af försvarslose personer, samt ett k. bref, ang. den ort, som är att anse såsom rätt hemvist för försvarslös person, hvilken ej är fattighjon, finnes redan uti denna tidning (se n:o 185 för den 13 Aug.) några åsigter uttalade, i en korrespondensartikel från Stockholm, som troligen redan sastat våre läsares uppmärksamhet, och till hvilka vi, för att förkorta vår granskning, hänvisa. Men derjemte anse vi nödigt, af de skäl som redan blifvit anförda vid inledningen till vår granskning af fattigvårdslagen, att fästa uppmärksamheten på skillnaden emellan hvad regeringen nu påbjudit och Rikets Ständer begärt: en jemförelse, som hufvudsakligen måste bestämma omdömet, huruvida regeringen bordt eller kunnat stadga sådana ändringar eller tillägg, som nu blifvit anbefallda. Äfven härvid kan man lämpligast utgå ifrån Riksens Ständers åtgöranden vid 1840 års riksdag, då ständerna uti skrifvelse den 12 Juni 1841, afsgålvo sitt fullständiga förslag, såväl till lag för fattigvården, som om åndrinCJ . e Å gar af försattningarne rörande laga försvar och lösdrifreri, samt i fråga om tvångs-arbetshus, m. m. Rikets Ständer hade då mottagit det af serskilde kommitterade för fattigvårdens reglerande i dessa ämnen afgifna förslag och yttrade i nämnde skrifvelse: att vidkommande först frågan em lösdrifveri och försvarslöshet, de dåvarande gällande författningar, såsom utgående från en grundsats, hvilken blottställer den, utan eget förvållande, tjensteeller näringslöse för nära nog enahanda behandling, som den kringstrykande lättingen, till följd häraf understundom sjelfva motverkat det med dem afsedda ändamål och icke sallan bidragit att öka brottslingarnes antal. Riksens Stånder ansågo derföre en förändring i denna del af lagstiftningen nödvändig; men vid betraktande af, å ena sidan, hvarje medborgares rållmåtiga anspråk på ett fritt anvåndande af sina moraliska och fysiska krafter, under vilkor att ej förnärma andras rått eller ligga det allmänna till last, och å den andra sidan, statens förbindelse att vidtaga erforderliga säkerhetsmått, på det såväl den inre ordningen, lugnet och eganderätten icke må kränkas af personer som sakna bostäder eller kända utvägar att på lofligt sätt finna sin bergning, eller eljest icke stå i förhållanden hvilka synas utgöra en borgen för ett laglydigt uppförande, som ock att samhället, hvilket åtagit sig fattigvårdsansvaret för dem, som prosvas rätteligen af allmänt understöd vara i behof, ej måtte betungas med arbetsföre personers försörjning, — ansågo R. St. vissa svårigheter sig förete; och då Rikets Ständer jemväl tagit i betraktande, att öfvergången från dåvarande stränga lagbestammelser i förutnämnde afseenden till alltför eftergifvande, kunde framkalla brytningar och dermed förknippade vådor, förklarade ständerna sig i de väsendtligare delar för kommitterades förslag; samt begärde, att dåvarande författningar måtte öfverses och omarbetas; afvensom att öfrige förordningar, såsom ljenslekjonssladyan, m. sl., hvilka med dem ega gemenskap, måtte blifva rättade till öfverensstammelse med de sålunda omarbetade förslagen. Standerna önskade: att uti den nya stadga, som i afseende på lösdrifArr rr