Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1853, sida 1

denna krog. Här begynner också vår berättelse i slutet af Oktober månad 1345. Fem år förut slöts det olyckliga interregnum, hvarunder Danmark, såsom en sönderstyckad, laglös stat, pantsattes, såldes och lemnades till pris ät främmande våldskräktare, hvilkas planer blott gingo ut på att förskaffa sig den största möjliga fördel, hvar och en af sin provins. Niels Ebbesen hade dödat grefve Geert i Randers, och derigenom laggt första grunden till fäderneslandets befrielse; Christopher den andres yngste son, Valdemar, blef samma år på Viborgs ting utropad till konung, emellertid voro dock de flesta af rikets provinser i främmande våld. Jutland tillhörde såsom pant de holsteinske grefvarne, hvilka i Bjerge härad och Jellinge domsaga underhöllo cen talrik truppstyrka af vestphaliske legoknektar, under Claus Limbecks befäl. Geerts död och det två är senare förlorade slaget på Rönneberget vid Skanderborg hade väl till någon del kufvat Tyskarnes förra öfvermod, men litande på sitt stora antal behandlade de dock Jutarne med stor godtycklighet. Desse grepo flera ganger till vapen, anförde af herremännen, och förskaffade sig sjelfve rätt, och sålunda var landet ännu länge efter Valdemars thronbestigning en ständig skådeplats för vald och strider, i hvilka den starkares rätt var den gällande. Alla fredliga sysselsättningar hvilade, stigmän och sjörofvare tillintetgjorde handeln och de resandes säkerhet och funno under den allmänna laglösheten en ostörd verkningskrets för sitt handtverk. En afton i skymningen voro några personer samlade i Kirkholms krog, som förut blifvit omtalad. Midt i rummet, vid ett stort ekbord, sutto tvenne tyska legoknektar och spelade tärning. En blankskurad tennkanna stod midt emellan dem. Hvarje gång de tömt den, slogo de med locket på kannan, efter hvilken signal värdinnan genast fyllde den ånyo. I anseende