Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1853, sida 1

landtbruksmotet i Lidköping. Thorsdags f. m. Sammankomsten begynnie kl. 8 på morgonen och till diskussion föredrogs den 13:de frågan: Hafva fortsatta försök blifvit gjorda, och med hvilken påföljd, att använda masugnsslagg på åkern? Det enda svaret härpå gafs af hr S. Heykenschöld, som upplyste, att han under 20 år användt masugnsslagg såsom gödningsämne, slaggen bestående af sådane bergarter, som äro förenta med malmen samt kalk. Första anledningen till dess användning var att man utfört en massa af slagg, som blifvit sönderstampad för att tillgodogöra det medföljande metalliska jernet, på några mossar och odlad dyjord. Då man fann gräsvexten deraf betydligt befordrad, utfördes slaggen äfven på åkerjorden, när denna igenlades till gräs. Detta hade ökat bördigheten mycket. Slaggen utföres efter första plöjningen om våren till en qvantitet af 32 å 40 tunnor på tunnl. Vid sönderstampningen bör det metalliska jernet afskiljas (medelst slamning), såsom varande skadligt för vextligheten. Den 14:de frågan: Man har i andra länder, enligt uppgift, med framgång brånt alunskiffer och kalk tillsammans, för att sålunda bereda ett gipshaltigt, till gödning brukbart, ämne. Det frågas: Hafva i Sverige dylika försök blifvit gjorda och med hvad framgång? Härpa upplästes först ett skriftligt anförande från brukspatron Dugge, deri hr D., efter att hafva lemnat några upplysningar om alunskifferns kemiska beståndsdelar och beskaffenhet i öfrigt, meddelar sin egen erfarenhet: att han funnit det ändamälsenligast att blanda den fint krossade, brända skiffern i komposter med spillningen till hälften efter hornboskap och hälften efter hästar. Sedan en sådan blandning tagit värme och brunnit väl ut, erhåller man ett ypperligt gödningsämne, som för Rof-frukter knappast af något annat torde öfverträslas. För soderbetor anses denna blandning förmänligare än det med så stor framgång för rofvor och kålfrukter begagnade benmjölet. Kalken finnes utesluten ur denna blandning; men då den likväl är oundgängligt nödvändig, för att få största möjliga nytta af skiffermjölet, tillstyrker hr D. att låta den följa enbart på åkern, antingen året förut eller efteråt. Baron Essen upplyste att lyckade försök med alunskiffer blifvit gjorda vid Sjögesta; sjelf hade tal. i 7 år hållit på dermed. Ålunskislern innehåller, enligt hans undersökningar, icke natron, men väl svafvel, lera, jern, samt något kalk, kisel och koppar, hvadan den bör verka fördelaktigt, i synnerhet på klöfver och skidvexter. På sandgrund har den visat sig nyttig för hvete, så att detta, med detta gödningsämne allena, gifvit 7 t:r på tunnl. Äfven på lös lera hade alunskiffern lemnat goda resultater, men bör då blandas med kalk. På mager sandjord hade tal. utfört 40 å 50 lass; på styf lera hade han ej gjort något försök med detta gödningsämne. Den härefter förekommande 16:de frågan om Rofkulturen ledde till en längre högst sakrik och lärorik diskussion, hvadan den bör särskilt refereras.