Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1853, sida 1

Den 15:de frågan, rörande de rauaste förfaranden af igenläggning utaf aker till vall, framkallade ett yttrande af hr Nonnen, till hvilket vi äfven torde blifva i tillfälle att återkomma. Akerbrukssektionen var härmed slutad och sektionen för boskapsskötsel begynnte med diskussionen af håradsh IIessles motion: Anser mötet en regulier skeppssart med England för utförande af lefrande kreatur och ladugardsprodukter vara af vigt, och på hvad sått kan denna export uppmuntras och befrämjas! Sedan motionens betydelse blifvit af hr A. H. Ewers samt motionären närmare utvecklad, samt hr Hedlund lemnat en historik huru detta förslag först uppkommit och utvecklat sig, samt med en kort kalkyl visat företagets sannolika fördelar — hvilket allt, såsom till on del förut i denna tidning omtaladt, här torde kunna förbigås — uttalade sig med intresse för saken hr Kuylenstjerna, som framhöll nödvändigheten att en boskapsexport redan denna höst kunde börja. Enda sättet derför trodde tal. ligga deri att man slagtade kreaturen och exporterade det insaltade köttet. Tal. kände en person, som erbjudit sig att verkställa en sådan slagtning och insaltning, derest han garanterades att erhålla 100 kreatur, hvilka han ville betala med 2 rdr ras lefvande vigt. Härom talades vidare af major Key, hvarefter äfven den af hr Kuylenstjerna afsedde personen, hr Engel fr. Götheborg, uppträdde och erbjöd sig uppköpa kreatur till slagtning och insaltning, på sätt han sederme ra närmare uti annons tillkännagifvit. Diskussionen erhöll sedermera ett rikare innehåll, sedan ryttmästaren Moller tillstädeskommit. länvisande till en af honom utgifven brochyr i ämnet, och anförande derutur det exempel af kreaturs-export från Jutland, hvilket vi förut meddelat, yttrade tal. att han ansäg det icke vara svårare att i en snar framtid få en export från Sverge af lika goda kreatur, som från norra Jutland, der ingenting blifvit gjort att förädla kreaturen, såsom här i Sverge, och der oxarne ej äro bättre än våra Smålands-oxar. Talaren utvecklade i detalj sättet huru den danska kreatursförsäljningen i England verkställes, dervid han särskilt framhöll fördelen af att den Engelska kommissionären för hvarje försåldt kreatur vid redovisningen uppgifver dess fel. Det måste vara af stor nytta för den svenska jordbrukaren att erhålla sådana upplysningar. Tal. förordade byggandet af ett särskilt för ändamålet inredt fartyg och var öfvertygad, att om vi väl få en början med denna export skall den snart tilltaga och blifva för Sverge af aldrastörsta vigt. Dock vore det angeläget, att man vore försigtig att icke diskreditera de svenska kreaturen, genom att öfversända gammal eller mager boskap. Ehuru af nöden påkallade och ehuru berömvärda de bemödanden voro, som detta år blifvit gjorda, att till följd af foderbristen öfversända svensk boskap till England, befarade tal. att några rätt goda resultater deraf icke skulle vinnas. Öfverste Nordenfelt förordade lisligt byggandet af ett svenskt transportfartyg, så mycket mer som det bör blifva ett i och för sig lönande företag: deri sedermera hr A. Ribbing instämde. Statsrådet Sandströmer redogjorde för de åtgärder, som blifvit i Skaraborgs län vidtagne för att redan i är, då foderbrist och till följd deraf nedtryckta boskapspriser äro att befara, inleda kreaturexport till England. Efter ett i Juni månad med länets possessionater hållet möte, skriftvexlade han med svenska generalkonsuln i Hesingör och justitierådet Poulsen och erhöll erforderliga upplysningar om danska exporthandeln, samt satte sig derefter i förbindelse med det engelska bolaget för angbåtsfart mellan Götheborg och Hull. Frakten bestämdes af detta till 27 sh. st., hvilken dock troddes kunna blifva nedsatt till 1 och öfriga omkostnader till 10 sh. per styck. Vidare har K. M:t, på gjord ansökning, beviljat medel för att en tjenlig person må kunna öfverresa till England, underrätta sig om alla förhållanden derstädes, som hafva afseende på denna bandel och, om möjligt, förmå en engelsk uppköpare att resa hit öfver och sjelf utvälja de tjenligaste kreaturen. Skulle detta icke lyckas, ämna åtskilliga possessionater bilda ett bolag, för att uppköpa kreatur och skicka dem till England. Ryttmästare Möller medgaf nödvändigheten häraf i år, men trodde, med den kännedom han hade om de engelska förhållandena, att det icke skulle lemna sär