XXI. Mildbet och straff. Uti det slags krigsråd, som hastigt blifvit bildadt för att dömma fyrvaktaren, sutto äfven några af flottans officerare, jemte lagens handhafvare. Hr de Vernizac, som våra läsare känna, var närvarande i egenskap af åklagare. Otaligheten att få klart ljus i denna märkvärdiga sak hade, icke mindre än Jakobs enträgna böner, påskyndat domstolens sammanträde. Intendenten i Guyenne befann sig icke ibland domrarne, af det föregifna skäl, att han möjligen torde nödgas uppträda såsom kärande emot Jakob Perrol, i anledning af den skada, som Jakobs handling kunnat tillskynda Bordeaux. . Ilade diIorigny verkligen beslutat sig att försöka det ajersva steg, hvartill hans hustru rådt honom? Ja, men sannolikt icke utan en häftig inre strid; ty man vet att hr d Horigny, för att öka sin förmögenhet, var i stånd att försöka allt, utom det, som kunde ådraga honom en förlust; också ville han icke sjelf tala med fyrvaktaren, och lika litet inviga någon i hemligheten för att Sedan skicka denne till honom. Sedan han länge Sökt efter en medelväg, inskränkte han sig till, att i Jakob Perrols fängelse och så att denne märkte det, På golfvet slänva en liten anonym biljett, skrifven med förvänd styl, och som — i en obekant persons namn, som intresserade sig för honom — rådde honom att förklara, att han handlat på intendentens befallning. Hr d Horigny, som icke tviflade på att ju Jakob, af förskräckelse för sina allvarsamme domare, skulle taga sin tilllykt till denna sista ressurs, ville i yttersta stunden bevara möjligheten att kunna neka till hvarje delaktighet i Jakobs