Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1853, sida 1

förenade besvärligheter, 4) ty annan slutsats kan icke dragas af de både obevista och opåkallade anklagelser förf. tillåtit sig. 5) Förf, har nemligen antagit, hvad som ingalunda ännu varit fallet, eller att förf:s anbud förkastats 6; och nagot annat adopterats, hvars fördelar skulle bestå uti besparing i utgifter för skolans underhåll, utan att fästa tillbörligt afseende på skolans egentliga och vigtigaste ändamål, ett antagende gripet helt och hållet ur luften för att deraf få anledning till de gjorda utfallen, hvilka säkerligen uteblifvit derest tort. nade gjordt sig möda att antingen af fullm. protokoller eller bättre underrättade personer skaffa sig nödige upplysningar. 7) Att fullm. icke vidare än som skedt meddelat sig med herr H. har varit derföre, att tid för sådant meddelande ännu (j varit inne, då nagon skola ännu ej desinitift beslutats; och att enskilde förfrågningar på andra håll rörande lokals och lärares anskaffande blifvit gjorda, lärer icke betyda detsamma som att beslut i dessa ärenden fattats, 8) likalitet som att proponentens tillbud förkastats, ett tillbud hvars till grund liggande välvilja och intresse för saken fullm. fullt uppskattat 9 ehuru förf. synes göra sig ett nöje af att vilja insinuera motsatsen. Ett förslag till skola hvilket dock icke ingår i detaljbestämmelser hvilar visserligen till afgörande och kommer att på utlyst sammanträde i dag företagas, och hade förf. deraf behagat taga kännedom och icke grundat sitt omdöme blott på hörsagor skulle möjligen detta utfallit annorlunda än som skedt. 10) På en. 4) Det torde kunna ursåktas hr H. om en sådan känsla bemäktigat sig honom, sedan han fann sitt förslag ej längre mottaget med välvilja, utan försedt med anmärkningar, af hvilka hr H. ej ens fatt del, och förkastadt, utan ens hans hörande. Att hr H. under sådana förhållanden ej vill åtaga sig ett värf, som endast genom ömsesidig välvilja och förtroende mellan honom och fabriksbarnens husbönder kunnat bära någon verklig frukt, bör ingen kunna förtänka honom. 5) Jo, en helt annan slutsats kan dragas af den gjorda framställningen, hvilken alls icke innehåller nägra obevista och opåkallade anklagelser, utan tydliga fakta, nemligen den, att man velat dermed gifva saken en bättre vändning och upplysa de församlade fabriksägarne om den enda rätta vägen för en någorlunda ändamålsenlig skolas inrättande. Denna slutsats ligger mycket närmare tillhands än den ins. behagat draga, n.b. inför den som kan fatta att det gifves andra motiver för handlingssätt här i verlden än blott sjelfviskhet. 6) Denna uppgift har i sanning öfverraskat oss. Skulle således hr H:s anbud ej vara förkastadt? Skulle det ännu vara meningen att antaga det, oaktadt han derom ej fått minsta del, fastän tiden för den blifvande skolans öppnande (d. 1 Okt.) snart är inne? — Huru härmed förhåller sig upplyses emellertid deraf, att hr H:s förslag och anbud icke var bestämdt till föredragningsämne för de sammankallade fabriksägarne, alltså ej ens var afsett att längre komma i fråga. — Såsom i vår uppsats nämndes, skulle hr H:s förslag cirkulera till granskning mellan de fullmäktige. Då dessa åter sammanträdde gillades de framställda anmärkningarne och tvenne personer (deribland icke hr II.) erhöllo uppdrag att uppgöra ett nytt förslag. Har under sådana förhållanden hr H:s förslag ej blifvit förkastadt? 7) Hvad ar det som är gripet ur lusten? I vår uppsats säges endast, att hrr fullmäktige våndt sig till tyska solkskolan etc., att Åvi hafva hört sägas att skolläraren åtagit sig etc. — År nu icke detta precis förhållandet? Hafva icke fullmäktige vändt sig till tyska folkskolan? Har ej denna skolas direktion haft sammanträde, just för att besvara fullmäktiges hemställan i denna del? Har icke läraren förklarat sig villig att åtago sig den ifrågasatta undervisningen till det af oss nämnda pris? Behagar då ins. upplysa hvad som är gripet ur luften? 8) Red. har ej talat om något -sattadt beslut. — Vi hafva blott sagt att man vändt sig till etc. — och detta är i strängaste enlighet med förhållandet. 9) Denna artighet är onödig i ord, då man i sak handlat i motsatt anda. Den öfverstämmer dessutom mycket litet med det tal om sårad fåfänga, och de beskyllningar för lögnaktiga uppgifter, som ins. för öfrigt så frimodigt uttalar. 10) Detta förslag går derpå ut, efter hvad vi i dag af samma hörsägen, som meddelat de första upp2a—