Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1853, sida 1

Amg.g.e. -— — — orätt är en lönefråga, och om ni händelsevis skulle kunna ställas inför rätta, så komme det sig deraf, att ni ännu inte hade nog stora löneförmåner ... Men nu har ni det och ni blir utan skuld. — Men ... — Men, gå ni på bara . . . ni förargar er väl inte deröfver att man tänker för er? Det är visserligen Sannt, att är er vrede jemförlig med storheten i min plan, då mäste den vara förfärlig. — Ja, men hr de Vernizac, som är allmän åklagare, kommer säkerligen att göra stränga påståenden emot denne man ... E Åh! jag åtager mig brottmålsdomaren, ännu är det tid att bjuda honom hit tills i afton. Ia, det säger jag, hr d Horigny, ni kommer att stiga mycket högt och det just genom dem, öfver hvilka ni beklagar er . . . och när ni engång är vid målet, blir ni en temmeligen dräglig stor man, huru ovan ni också är dervid. Sålunda fortsatte fru d Horigny med sina bitande epigrammer. Förbländad af lysande förhoppningar på samma gång som han var uppretad öfver sin hustrus sarkasmer, förvirrad utan att vara öfvertygad, litet trumpen ehuru nästan försonad, satte sig hr dlorigny icke mera emot de argumenter hvilka framstäldes af hans hustru, hvilken på ett så skickligt sätt öppnat en oförmodad utsigt för hans äresgirighhet. Han var nära att tacka henne, som han en halsumme förut ämnat till åtlöje för hela verlden, och han öfverlemnade åt sin segrande maka detta lögnens och djerfhetens stridsfält. Följande dagen var den af provinsens guvernör utnämnde kommissionen samlad, för att fälla dom öfver Jakob Perrol, fyrvaktaren i tornet Cordouan. 2——z