Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1853, sida 1

skilda yttranden af personer som med ärendet haft ringa eller ingen beröring och som för öfrigt så lätt kunna missförstås eller af en lätt sårad ambition orik tigt uppfattas torde lindrigast sagdt vara otillbörligt att grunda domslut, som sårande drabba en hel korporation, oberättigad som förf. likasom hvar och en dessutom torde vara, att inga i bedömande af andras motiver. 11) Att förf. antingen förlorat minnet af sitt eget för slag eller — hvilket dock icke är kärt att antaga — 12) uppsätligen framkommit meu viuguga uppgifter, synes deraf, att förf., uti det belopp af rår 500 bko som han at sig velat betinga, numera inbegripit hyra af rum oaktadt uti det till fullm. ingilaa anbud, sådant skulle fritt anslås. — Men det är väl icke så noga med dylika uppgifter blott man kommer till målet, hvilket här synes ha varit något helt annat än begär alt gagna det goda ändamålet. Götheborg den 8 Sept. Fullmägtig i Fabriksföreningen. Z — — — gifterna, och hvilka visat sig vara fullt tillförlitliga, såsom de väl ock böra då de komma ifrån en sådan person — Ins. torde med honom ej vara alldeles obekant — detta förslag går derpå ut, att sabriksägarne 5 5 skulle besluta sig för en afgift, beräknad för hvarje barn, till upprättande af en skola, deri två timmars undervisning i veckan skulle blifva hvarje barn meddelad — skolan för öfrigt organiserad, så att undervisningen skulle lemnas dagligen — för hvilken skolas uppförande en särskilt kommittå eller styrelse skulle af fabriksägarne utses. Vi finna i detta ingenting som motsäger vår framställning, om ej det att förslaget ingenting lärer innehålla om Tyska skolan, hvilket vi, upprigtigt sagdt, förmodade, ehuru vi ingenting derom utialat. Skulle då underhandlingarne med Tyska skolans direktion och lärare alls icke omnämnas pa sammankomsten? Hvad har då afsigten med dem varit? 11) Det torde tillåtas oss erinra, att vi, i motsats mot ins., låtit fakta tala, öfverlemnande åt andra att ingå i motiverna. Ins. har talat mycket om motiver, men litet i sak. 12) Insändaren är alltför god, som icke finner det kärt att antaga, att den person, hvars välvilja och intresse för saken han nyss behagade uppskatta, uppsåtligen framkommit med origtiga uppgifter, d. v. s. med vett och vilja ljugit. Det är mycket beskedligt att ins. funnit ett sådant antagande Licke kärt. Huru det förhåller sig med den Åorigtiga uppgiftenskall straxt visas. De noter, med hvilka vi, för korthetens skull, beledsagat insändarens skäligen inhumana artikel, hafva, säsom vi hoppas, tillräckligt belyst de sakförhållanden, hvarom här är fråga, dervid det torde hafva blifvit klart, att ins:n alldeles obefogadt tillvitat oss att hafva gjort vrängda framställningar, vorigtiga ga uppgister o. s. v. Blott den sista punkten, nemligen frågan om skolrum, är ännu obesvarad. Dermed förhåller sig så, att hr H., utom de 500 rdr:ne bko, underställningsvis begärde äfven ett fritt rum, antingen till läraren, eller skolrum. Man beräknade att detta fria rum skulle kunna erhållas gratis, för skolans räkning, uti någon af stadens lokaler, och för lärarens på något annat sätt. Det hade ju t. ex. ej varit omöjligt, att någon af hrr sabrikanter, som tilllika var husägare, om han nitälskat för saken, upplåtit ett sådant rum i sitt hus. Emellertid beräknade man ej att få mer än ett rum fritt. Alltså behöfdes till det andra alltid hyresmedel, hvadan dessa ock blifvit i kalkylen rigtigt upptagna. Ins:ns uttryck: de 4500 rdr bko, som han åt sig velat betinga, äfvensom hela tonen i det sätt, hvarpå den förmenta origtigheten korrigeras, månne ej detta ganska slående visar att vi ej saknat grund för att yttra, att man ej otvetydligt tillskrifvit hr H:s anbud begäret att förtjena ? Och likväl anser ins. detta för en falsk insinuation.