Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1853, sida 1

bruksfrågor varit föremål för försök, och hvilka resullater har man i sådana fall erhållit? — dervid hr Nathorst yttrade sig öfver några försök i smått, som blifvit anställda vid landtbruks-akademiens experimentalfält, i afs. å potatissjukan, derom rodogörelse blifvit afgifven i akademiens handlingar, samt i afs. å hvitbetsodlingen och betornas sockerhalt, till hvilka undersökningar regeringen anslagit särskilta medel. — Några berättelser om rön och försök af enskilta jordbrukare hade ej till akademien inkommit, och tal. var nyfiken att få emottaga några muntliga uppgifter i detta fall. Något sådant lät dock icke höra af sig. Endast major Key upplyste att den odling af hvitbetor, som man försökt i Jönköpings län, ej lemnat något godt resultat. Då de öfriga frågorna voro föremål för behandling af de för dem nedsatta kommitter öfvergick man till den 9:de frågan: Då fråga blifvit våckt om nyttan deraf att hushåäållningssällskapen i riket erhölle ett större eller mindre ärligt statsanslag får att såtta dem i stånd, hvart och ett i sin ort, att kroftigare kunna befråmja landtbrukets utveckling; så frågas: Finnes det några serskilda grenar af landtbruket. till hvilkas uppmuntran dylika anslag företrådesvis borde begagnas; och hvilket vore dervid båsta såttet att gå tillvåga? Kapten Kyhlberg utvecklade i ett skriftligt anförande sina åsigter derom, att hushållssällskapen i länen böra erhålla understöd af statsmedel, helst i formen af kreditiver, på hvilka sällskapena efter behof kunde draga. Sällskapena borde hafva fria händer vid medlens användning, men såsom föremål, till hvilka befrämjande de voro nödiga nämndes: skogshushållningen, ladugårdsskötseln och framför allt husfliten, en egendomlighet för Sverige, som vore den rikaste källa för folkets välstånd, trefnad och sedlighet. Hr Arrhenius. Man hade ifrågasatt principrigtigheten att hushällssällskaperna emottoge understöd af statsmedel; det kunde äga skäl för sig, så vida nödiga medel ej saknades, men då nu ofta så är förhållandet, borde man vara tacksam för att denna fråga blifvit vackt. Föremålen för uppmuntran äro på olika orter olika. För Gottland har man nämnt humleplanteringen, för andra orter fiskerierna; hr Kyhlberg har nämnt flera andra ämnen. Det är alltså många grenar, för bvilka understöd tarsvas. Särskilt framhöll tal. i detta afseende behofvet af premier för förädlade husdjur. De medel, som landtbruksmötena derför disponera äro ej tillräckliga, alldenstund de ej återkomma till hvarje ort mer än efter 10 å 15 år. Skola de göra verklig nytta, böra de utdelas hvarje år, i samma trakt, och blifva en fortfarande sporre för landtmannen till täflan. De böra derjemte vara så stora, att de verkligen betala den möda och de kostnader, som tarfvas för ädlare djurs inköp och fortplantning. Hr Montgommery-Cederhjelm afstyrkte understöd af staten. Hushållssällskaperna äro kommunala inrättningar, hvilka böra stödja sig på egna krafter, och erfarenheten har visat att de kunna på detta sätt verka ganska mycket godt. Förekommer något föremål för understöd, som öfverstiger hush.-sällskapets krafter, så kan man derför begära särskilt anslag af statsmedel; eljest ej. Hr Bohnstedt ansåg att medel behöfdes och att hush. sällskaperna borde få sådana till sin disposition utan några band. Bäst vore om Rik. Ständer ansloge några af de afgifter, som utgå från länet, till dess eget behof. Efter någon diskussion härom, dervid nästan allmänt den åsigt gjorde sig gällande, att hushållningssällskaperna behöfde pengar, och att staten borde släppa till sådana, framstilldes slutligen såsom proposition frågan: Ar det nyttigt och nödigt att hushållssällskaperna erhålla understöd af staten? hvilket besvarades med: ja! Sedermera uttalades den opinionen, att dessa medel borde lemnas till respektive sällskapers fria användning. Diskussionen för onsdagsförmiddagen var nu slutad, och då sällskapet kl. 5 på e. m. åter sammantradde, begynte öfverläggningarne med den den 34 frågan, rörande bränvinet, så lydande: 4Om det mäste anses obestridligt, att den stora tillverkning och förbrukning af bränvin, som eger rum