Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1853, sida 1

sättandet af 2.ne provinser tvärt emot deras rättmätige beherrskares önskan med närvaron al en beskyddande flotta, kommen på suveranens uttryckliga begäran. Tunes tror dessutom, att Nesselrode kunnat bespara sig den förklaringen i slutet af cirkuläret, att kejsaren så lifligt önskar bevara Turkiets integritet. Genom en fullkomiig tystnad i detta hänseende, skulle ryska styrelsen synts mera uppriktig, ty dess handlingssätt står i uppenbar strid med denna förklaring. -— I parlamentet har Nesselrodes not föranledt interpellationer, i underhuset d. 11 af hr Disraeli och i öfverhuset d. 12 al lord Lyndhursl. Den förre besvarades al lord John Russel, som, utan att vilja ingå på frågans detaljer, förklarade att han, för det första, icke tror att ryska regeringen var i stånd att på något sätt styrka det påståendet, att ryska trupparnes inmarch i Donaufurstendömena foranledts af engelska flottans afgång till turkiska farvaltnen, och, för det andra, så vidt han förstår cirkulär-depeschen, icke deri upptäcker den förklaring, att stridigheterna emellan Ryssland och Turkiet icke lösas, om icke engelska flottan lemnar sin intagna position i Dardanellernas srannskap. Utrikesministern lord Clarendon, som besvarade interpellationerna i ölverhuset, usgas imellertid dervid den märkliga förklaring, att lord Jolan Russel ännu icke riktigt läst cirkulär-depeschen, då han deröfver meddelade underhuset förrberörde tolkning. Han (lord C. instämde icke i denna tolkning, men hyste icke något betänkande att tillika uttala, det han i floiiornas närvaro i Besikabugten icke finner den minsta likhet med Donaufurstendömenas besättande, samt förklarade slutligen: Vi skola icke låta de förstnämndas bortgång och de sistnämndas utrummande bero of hvarandra. Morning-Post har meddelat en telegraf-depesch från Wien al det innehåll, att Osterrikarne besatt turkiska provinsen Bosnien. Denna depesch har väckt mycken uppståndelse och äfven söranledt interpellationer i parlamentet, vår bäste sjöman, som ruinerat sig för att rädda nåhvilka af ministrarne besvarats med den försäkran, att de icke ägde den ringaste kännedom om ens en afsigt al denna natur. Troligtvis beror ock notisen på en förvexling med sammandragandet af en observationskorps vid Peferwardein. Times har en skrifvelse från S:t Petersburg af d. 2 dennes, hvilken förmåler, att man ide högre militäriska och diplomatiska kretsarne är ingenting mindre än stämd för krig, under det att den genom erarens manifest väckta religiösa fanatism ibland folket fortfarande stegras. Man ser Ryssarne talrikt på öppen gata falla på kna och uppsända böner till himlen lör sin stora czar, försäktaren al den renläriga tron och det heliga Rysslands krigiske förkämpe. Det bekräftar sig, att samma dag, som manifestet osfentliggjordes, blef S:t Petersburg frivilligt illumineradt. Vid allt detta tror man dock, att stormen skall gå öfver. Tyska och franska tidningarne meddeia en mängd underrättelser från Konstantinopel af d. 27 dennes, af hvilka de vigtigaste återfinnas i följande sammandrag. Man bekymrar sig i KonStantinopel vida mindre om Rysslands hotelser, ora handelsfartvo ifrån Marseilla — man kammer väl