Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1853, sida 1

som ni beskyllt för seghet, derför d och frihet för dem som stodo under hans befäl, stupade för några månader sedan i en strid på S:t Domingo. . — Således död! utropade Perrol i det han spratt till af smärta. . — — Ja ..., han är död! — upproriska negrer anföllo det hus han bebodde. Han hade kunnat fly, men han försvarade sig intill döden ... Stympad och utmattad af blodsförlust behöfde han också inte länge vänta derpå. Ett ögonblicks tystnad inträdde efter meddelandet af denna bedröfliga nyhet, och Perrol var aldeles bedöfvad af sorg ... DOrigny å sin sida betraktade den sist talande med en förvåning, som tillochmed afskylde hans vrede. . Den okände var en man af omkring Sextio års alder — årens och en lång sjukdoms härjningar hade icke ur hans drag utplånat den medfödda själsstorheten; han var klädd i en ganska enkel resdrägt. Jag kan likaledes upplysa, återtog den okände, om orsaken hvarför denna underrättelse icke förr kommit till sjöministerns kunskap. pet första fartyget, som medförde den, uppbringades och förstördes helt nära S:t Domingo af en sjöröfvare, hvars flagga ostrafsadt svajar på oceanen, lik en känd makts— Det är densamme som förstört min båt! sade Perrol. — Jag dör i rättan tid, fortfor den okände, för att slippa se vär flottas fullkomliga undergång; denna flotta, som redan nu inte är i stånd att tukta en fribrytare, sedan den oroat sjelfva England. Men hvem är då ni? frågade dOrigny häftigt. — Hvem jag är! ... nå ja, det är verkligen bra länve sedan man såg mig här... jag har tillochmed hört personer fråga Cassard efter hans namn, ja, Cassard,