än om de fyra andra stormakternas hållning, som egnas den mest spända uppmärksamhet. Czarens manifest har mycket skadat Rysslands inflytande, och sjelfherrskarens stora anseende synes så småningom gå förloradt i Konstantinopel. Bland befolkningen råder den största förbittring emot Ryssarne. Här och der i provinserna har det emot de kristne kommit till fanatiska opinionsyttringar, i synnerhet från dvinnornas sida, hvilka lägga de otrogne till last sina männers nödtvungna afmarsch i fält. En och annan väldsamhet har äfven blifvit begången, men för det mesta endast af det odisciplinerade landtvärnet Redif). Ånnars berömmes i allmänhet säväl turkiska regeringen som solket sör den vardighet och hossamhet de ådagalagga under den nuvarande krisen. — Enligt en skrifvelse i Wienerbladet Wanderer hade Thorsdagen den 23 Juni hållits stort ministerråd, i hvilket öfvervägts den frågan hvad Porten hade att göra i händelse ryska trupper inryckte i Donaufurstendömena. Meningarne voro delade: några ville, att Porten i samma ögonblick som ryssarne besatte dessa länder, skulle låta turkiska trupper inrycka derstädes; andra hyllade den åsigten, att man t. v. skulle låta det bero vid en protest och vädja till de makters omdöme, hvilka undertecknat traktaten af 1841. Den senare meningen synes hafva blifvit den segrande. — Hvad rustningarne beträssa, så sammandrages i Erzerum en korps af 80,000 man reguliera trupper, som ställes under befäl af Selim Pascha, en af Turkiets bästa generaler. Den af ryssarne hotade fästningen Batun vid svarta hafvet har erhållit förstärkt besättning. Det bekräftar sig, att i Trapezunt samlas en korps Tscherkesser, öfver hvilken, i händelse kriget utbryter, befälet skall anförtros åt Schamyl, som rustar sig till ett stort fälttåg å la Dschingiskhan. Den gåtan, hvarifrån medel erhållas till de stora rustningskostnadernas bestridande, är till en del löst genom den notisen i Wanderer, att sultanen skickat till myntet allt det silfver han ärft efter sin mor och hvilket i värde anslås till 40 mill. piaster. Man skall äfven hafva beslutat att ställa moskeernas (kyrkornas) kassor till regeringens disposition. Dessa medel anses för mer än tillräckliga till de nödvändiga kostnadernas bestridande (?) — Grekerne i Turkiet hafva, medelst en af deras förnämsta andlige och lekmän undertecknad tacksägelse-adress, betygat sultanen sin erkänsla för den firman, som tryggar dem vid deras gamla frioch rättigheter. — Notisen om Odkerosss resa till Konstantinopel förklaras nu sålunda, att det icke skulle varit förste legationssekreteraren Ozeroff, hvilken nu verkligen befinner sig i Gortschakows högqvarter, som skickats till Konstantinopel, utan hans bror, en general Ozerofl. Ar detta händelsen, så har han bordt dit anlända emellan d. 6 och 8 Juli, hvadan man måste afvakta underrättelserna af dessa data, för att få visshet i detta hänseende och tillika erfara något om syftemålet med hans resa. i Från Konstantinopel har man i UIndep. belge en direkt skrifvelse af den 30 Juni, hvilken, om den ock skänker stöd åt de krigiska meningarne, dock äfven styrker den åsigten att stora sannolikheter finnas för fredens bibehållande. Denna skrifvelse bestyrker, att de allierade flottorna icke skola kallas till Konstantinopel, till följe af Donaufurstendömenas besättande (hvarom man ännu icke hade eller kunde hafva någon kännedom i Konstantinopel, men som ofelbart väntades), emedan de vestra stormakterna beslutat att icke betrakta detta steg af Ryssland som en krigsorsak. Sådan var dock icke Portens mening, som i detta besättande ser en verklig fientlig handling. Sultanen skall likväl icke tillkalla flottorna, emedan engelska och franska sändebuden icke råda honom dertill, och uti hars belägenhet äro råd nästan befallningar. Man började emellertid knota starkt i Konstantinopel emot Frankrike och England, som man förevitade att lemna Turkiet i sticket, efter att först hafva eggat det till motstånd. Turkiet har, heter det vidare i denna skrifvelse, snart uttömt sina resurser; om detta tillstånd af beväpnad fred fortfar leder det till komplett ruin. En mycket retad sinnesstämning är derför rådande, och har denna sinnesstämning i Adrianopel och några andra ställen icke långt från hufvudstaden gifyit sig luft i beklageliga exesser emot de kristne. Fanatismen väckes och klokt folk börjar önska de allierade flottornas ankomst icke endast såsom en säkerhetsåtgärd emot RysSarna utan äfven emedan deras närvara fun fen