Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1853, sida 1

vår bäste sjöman, som ruinerat sig för att rädda nägra handelsfartyg ifrån Marseille . .., man kommer väl ändå ihäg den dag, då man satte honom på Bastiljen, derför att han alltför högt beklagade sig i kardinal Fleurys förmak, der man lät honom stå ibland betjeningen. — Men, med hvad rättighet... — Med er har jag ingenting att göra; jag har begärt företräde hos hr de Maurepas, och väntar att få det i ögonblicket, sade den obekante, i det han vände hr dOrigny ryggen. Derpå nlämade han sig Jakob Perrol; tryckte varmt den gamle sjömannens hand och sade: Söri inte öfver er kapiten . .. han föll med va pen i hand... i fredstid ...! det är en lycka, som jag inte en gång under de hetaste bataljer fick ernå. — Det är inte Så mycket för hans skull jag sörjer, svarade Perrol, utan för hans dotter... Ack! hvad skall det väl bli af henne? ... — Hör mig, sade den okände, jag har just nyss kommit ifrån Brest, der jag emottog dessa sorgliga underrättelser; jag ämnade bedja konungen interessera sig för min familj, som inte är i de bästa omständigheter, och som kanske snart inte mera skall hafva mig till stöd; men jag svär att inte begära något för dem, förrän man sörjt för fröken de Royans framtid. Uuen säg mig då hvem ni är! sade Perrol, så att jag får underrätta fröken de Royan hvem det är, som hon har att tacka för så mycket. ij Knappt hade han yttrat dessa ord, förrän en vaktmästare kom ut ur br Maurepas rum, närmade sig till vår hjeltinnas nye beskyddare och sade: nans excellens herr grefve de Maurepas väntar hr vice-amiral Duguay-Trouin. (Forts.)