Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1853, sida 1

som han kan antaga för det sirmanen af 1852 icke blifvit iakttagen och sultanens löften uppfyllda. Jag har tillfogat, att ett dylikt ontstycke var så mycket mera oundgängligt, som en ny firman, hvilken lika så väl som den första kan lemnas ouppfylld, i och för sig allena numera icke erbjuder oss en tillräcklig underpant för framtiden. Slutligen har jag icke dolt för er, att, om Porten efter 8 dagars öskervägande skulle vägra att uppfylla vår begäran, kejsaren ansage sig förpligtad att till erhållandet af upprättelse tillgripa kraftigare åtgärder än ett blott afbrytande af de diplomatiska förbindelserna. När vi framstälde detta ultimatum för Porten, hade vi utförligare underrättat de stora kabinetten om våra assigter. Vi hade enkannerligen uppmanat Frankrike och Storbrittannien att genom sin hällning icke ytterligare förvärra förvecklingen, icke förtidigt vidtaga åtgärder, som å ena sidan skulle uppmuntra Porten i dess motstånd och å andra sidan mera än redan vid sjelfva frågan är fallet draga kejsarens ära och värdighet med i spelet. Det är med bedröfvelse jag nu underrättar er, att dessa dubbla bemödanden ty värr varit fåfänga. Porten har, såsom ni inhemtar af Reschid Paschas bifogade skrifvelse, på min till den ställda not gitvit ett nekande eller åtminstone undvikande svar. A andra sidan hafva de begge sjämakterna ansett sig icke böra fästa afseende vid de omständigheter, som jag rekommenderat till deras allvarliga uppmärksamhet. De hafva gatt oss i förväg och ansett för nödigt att genast med en verklig atgärd förekomma de atgärder, som vi för dem endast betecknat såsom 4ligen inträffande, enar vi gjorde deras utförande beroende af Portens slutliga beslut och enär deras utförande ännu ej begynt i det ögonblick, da detta skrifves. De hafva genast skickat sina flottor i Konstantinopels grannskap. De halla redan besatta de under Ottomaniska väldet hörande farvatten och hamnar i närheten af Dardanellerna. Genom detta sätt att gå oss i förväg hafva de begge makterna försatt oss i den nödvändigheten att företaga en hotande demonstration, hvilken, såsom vi på förband gjort dem uppmärksamma på, måste öka krisen med nya förvecklingar. Gent emot Portens, genom Frankrikes och Englands demonstrationer, understödda vägran blir det oss mera än någonsin omöjligt att förändra de beslut, som kejsaren gjort beroende al denna. Till följe häraf har kejsaren utfärdat befallning till våra för närvarande i Bessarabien stationerade trupper att gå öfver gränsen och besätta furstendömena. be inrycka icke derstädes för att anfalla Porten med krig, hvilket vi tvärtom på allt sätt skall söka undvika så länge som den icke nådgar oss dertill; utan emedan Porten, i det den nalsstarrigt förvägrar oss den moraliska underpant, som vi hade rätt att vänta, tvingar oss att t. v. i stället för denna taga en materiell underpant, emedan den ställning, som de begge makterna intagit i Ottomaniska rikets farvatten och hamnar, i sjelfva hufvudstadens grannskap, af oss under nuvarande omständigheter icke kan betraktas annorlunda än som en ockupation till sjös och alltså gifver oss en ytterligare anledning att, genom intagandet af en militärisk position, återställa jemnvigten i de ömsesidiga ställningarne. Vår afsigt är för ötrigt icke att bibehålla denna position längre, än vår ära och vår säkerhet kräfva. Den blir fullkomligt tillfällig; den skall endast och allenast tjena oss till underpant tills dess att en bättre anda får öfverhanden hos sultanens ministrar. Da vi för en tid besätta Donaufurstendömena, förklara vi på förhand, att hvarje tanke på eröfringar är främmande för denna åtgärd. Vi fordra icke någon utvidgning af värt gebit. Med vett och vilja skole vi icke söka att tillvägabringa någon uppresning bland de kristne i Turkiet. Så snart denna makt gifvit oss behörig upprättelse och så snart den påtryckning tillika upphört, som de begge sjömakternas hållning utöfvar på oss, skola våra trupper ögonblickligen vända tillbaka öfver Rysslands gränsor. Furstendömenas invånare skola icke, genom vär armes uppehall derstädes, vidkännas några nya bördor eller gärder. De leveranser, som der utskrifvas, skola i sinom tid blifva betalta efter ett i förväg med deras regeringar aftaladt pris. De grundsatser och det förfaringssätt, som vi i detta hänseende föreskrifvit oss, finner ni närmare utvecklade i hosföljande proklamation, som general (iorischakow, ockupationskorpsens befälhafvare, har