Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1853, sida 1

aldrig mer får se min far på annat sätt! ... 0 min Gud! inga underrättelser på så läng tid! Till den verkliga sorg som Marie kände förenade sig ett ögonblickligt och instinktmessigt behof af tärar; Marie tog, på sätt och vis, sin tillslykt på smärtans gebit, för att undfly sin växande passion. Georg sökte att skingra hennes sorg, — Ack! sade Marie tankspridd, huru ofta mäste icke min far, som älskar mig så högt, varit orolig för min skull! Han skulle redan hafva besvarat mina sednaste bref, om icke någon olycka... Och tårarna, framkallade af mera än en orsak, störtade åter ur Maries ögon och dväsde hennes röst. Georg darrade, hans ögon blixtrade och hans bröst häfde sig våldsamt. . Ingen, huru gammal han än må Vara antingen på år eller genom egoistiska passioner, har väl kunnat glömma, att det vid tjugo års ålder finns: en sak, som mera än en tillbedd qvinnas kärlek forlänar oss ett oöfvervinnerligt mod, en obegränsad förmåga till strid och uppoffring — det är hennes sorg, hennes tärar. — Hör, fröken Marie, sade Georg, jag har länge inom mig hyst en plan, Som jag måste utföra... jag skall taga tjenst vid flottan! ... jag är redan officer vid kustbevakningen, det är ungefär detsamma ...jag skall låta inskrifva mig på ett fartyg, som går till kolonierna, och derifrån skall jag skicka er underrättelser från er fader. — Men att öfvergifva er egen far, vid hans ålder och bräcklighet! . — Min far? åh jag är Säker att han gillar min plan! Och för öfrigt, om jag lemnar honom, så skall jag finna min tröst i den tanken, att han inte behöfver mig; han har ännu en ynslings hela helsa och kraft. — Hvad säger ni? . — Ser ni inte huru han dagligen uthärdar siskare