Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1853, sida 1

order att offentliggöra vid sin inmarsch i de begge provinserna. vi fordolja för oss ingalunda erilka de slutliga följderna af den utaf oss antagna hållning kunna blifva, om turkiska regeringen tvingar oss att låta den utträda ur den trånga och begränsade krets, hvari vi önska den inneslutad. Men den ställning, i hvilken denna regering kastar oss, då den ställer sakerna på spetsen, vägrar oss hvarje rättmätig upprättelse, genom ingen slags eftergifvenhet å sin sida besvarar alla de prof på soglighet, som furst Mentschikosl visat, lemnar oss nu icke något annat val öfrigt. An mera: De trots all hofsamhet i framställningssättet, så bestämda grundsatserna såväl i Reschid Paschas svar, som ! hans not af (d. 26 Maj) d. 7 Juni till de 4 makternas representanter, skulle, om man ville förstå dem efter ordalydelsen, gå ut på ingenting mindre, än att ifrågaställa alla våra förvärfvade rättigheter, annullera alla våra förra transaktioner. om Ottomaniska regeringen anser hvarje, äfven blott i formen af en simpel not klädd diplomatisk förpligtelse, hvilken rörande religionen och kyrkan ingicks med en främmande regering, för stridande emot dess sjelfständighet och suveränitetsrättigheter, hvad blir då af den förpligtelse, som den förut i en mycket mera bindande form atagit sig emot oss att i sina stater skydda vär religion och dess kyrka? oo Ville vi gå in på en så absolut grundsats, så måste vi med egna händer sönderrifva fordraget i Kairnardschi och alla det bekräftande traktater och frivilligt uppgifva den rätt som de lemnat oss att vaka deröfver, att erekiska religionen verksamt skyddas i Turhkiet. r det det Porten vill? Har den den afsigten att komma ifrån alla sina förra förbindelser och begagna sig af den nuvarande krisen för att för alltid få upphäfd en af tiden helgad ordning af förhållandena? Det opartiska Europa skall inse, att om frågan ställdes på detta sätt, skulle Ryssland, i trots af dess än så försonliga afsigter, icke kunna lösa den på fredlig väg. Ty det skulle för oss galla vara fördrag, vårt inflytande i verlden, vär moraliska kredit, våra dyraste nationella och religiösa känslor. bDen nuvarande striden och det genljud den funnit i pressen utom kabinetterne beror på ett rent missförstånd eller en bristande tillräcklig uppmärksamhet på alla vära politiska föregåenden. Man synes icke veta, eller förlorar ur sigte, att Ryssland i förmågo af sin ställning och fördrag af gammalt besitter den rättigheten att tillse det dess religion verksamt skyddas i Orienten; och upprätthållandet af denna gamla rättighet, som det icke kan uhpgifva, föreställer man sig innefatta helt nya anspråk på ett på en gång religiöst och politiskt protektorat, om hvars systemål och följder i framtiden man gör sig ofverdrisna föreställningar. Af detta bedrölliga missförstand beror hela krisen i nuvarande ögonblick. Det syftemål och de följder man tillägger vårt förmenta nya politiska protektorat finnas icke till i verkligheten. vi fordra för våra trosförvandter i Orienten blott det rena Status quo, bibehällandet af de privilegier, som de af gammalt besitta under sin suveräns egid. Vi vilja icke bestrida, att deraf uppstår för Ryssland hvad man med full rätt kan kalla ett religiöst patronat. Men det hafva vi i alla tider utöfvat i Orienten. Om nu hittills Turkiets oafhångighet och suveränitet ingenting lidit vid utöfvandet af detta paternat, hvad skulle de då framdeles hafva att riskera från det ögonblick då våra anspråk i grunden inskränha sig till att endast erhålla bekräftelse ä detta patronat? Vi hafva sagt och upprepa det; kejsaren vill lika litet nu, som någonsin tillförne, störta ottomaniska riket eller förstora sig på dess bekostnad. Efter det måttliga bruk, som han 1829 gjort af segern vid Adrianopel, när denna seger och dess resultater prisgasvo Porten at hans godtycke; sedan han ensam i hela Europa 1833 bevarat Turkiet för en oundviklig söndersplittring; sedan han 1839 hos de andra makterna först väckt de förslag, hvilka gemensamt utförde, ånvo förhindrade sultanen från att se sin thron lemna plats för ett nyt arabiskt rike; då blir det nästan motbjudande att anbringa bevis för denus sanning Tvärtom: grundprincipen för vår