Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 1

tionsutskottets minoritet vid förl. riksdag blifvit antaget; och anhöll om proposition derå. Hr Bohlin erinrade derom, att vid första allmänna reformmötet 1849 en liflig diskussion föregått både enskildt, inom beredningsuiskottet och i plenum, om kammarbildningen: att ett förslag till öfre kammarens bildning, afvikande från det af mötets pluralitet amagne, varit i Götheborgs resormsällskap väckt och här äfven diskuteradt: att flere reformvänner uttryckligen förklarat att de, så vida mötet blott antoge denna speciela punkt i enlighet med Götheborgsförslaget, skulle vilja med all förmåga arbeta för mötets förslag i sin helhet, hvilket de eljest ansågo sig böra motarbeta: att denna punkt visserligen icke vore så vigtig, att ju icke ett medgifvande härutinnan borde kunna ske, så framt ett dylikt beredde förslaget gifven majoritet i borgareståndet och en stor del af den förmögnare medelklassens understöd: att talaren dock icke ville påyrka någon förändring i Örebroförslaget — hvartill skäl och befogenhet saknades — eller uttalande af någon opinionsyttring, som kunde binda händerna för framtiden, men väl trodde skäl finnas för ett uttalande i allmänna ordalag derhän att, i händelse ett förslag framlades som för folkthinget eller nedre kammaren vore lika med Örebroförslaget, men i fråga om öfre kammaren derifrån afveke — t. ex. i enlighet med nu omtalta Götheborgs-förslag eller något liknande — mötet hyste den förhoppning att landets reformvänner icke skulle tveka att ansluta sig dertill, ehuru de i principen fortfarande vidhöllo hvad i Örebroförslaget blifvit uttaladt. Hr Hjerta bad att man ej skulle sammanblanda flera frågor, utan behandla hvarje för sig. Oreda och tidspillan förorsakades eljest. Major Schantz afstyrkte hvarje jemnkning. Man vore ej hitkommen för att uppgöra något nytt förslag, utan för att hålla den allmänna andan och intresset för reformsaken vid lif. Vore en förändring i kammarbildning nödvändig, så kunde man derom tala en annan gång. Vi ha här, yttrade talaren, ett gifvet mål oss söresatt. Rifver man upp det som på engång är beslutadt, skulle man komma att köra med slädan i sand. Rådman Ekblad, som ej varit närvarande vid eftermiddags-diskussionens början, ansäg sig böra bestrida all förändring i det förslag, som vunnit bondeståndets medverkan. Han ansåg att om kammarbildningen vore så vigtig, blefve den nog upptagen till förändring, då fråga blef att utföra representationsförändringen. Han beklagade att frågan derom tycktes hafva föranledt en splittring i mötet, som borde och kunde undvikas. Han Hr Hedengren hade icke förmärkt den af hr Ekblad öfverklagade splittringen. Det vore ej fråga om att här föreslå en förändring i Örebroförslagets kammarbildning, men man borde uttrycka den tankan, att reformvännerna ej skulle sätta sig emot att göra någon förändring i öfre kammarens bildning, derest Örebroförslagets folkting bibehölles oförändradt. Tal. ansåg det vara af vigt att en sådan opinion här uttrycktes, alldenstund kändt vore, att reformvännerna just blifvit splittrade genom olika åsigter härom, samt att många uppriktigt liberale män dragit sig ifrån Örebromännen, derför att de ej fått den andra kammaren annorlunda bildad. — Hvad solkthinget anginge, ansåg hr H., att reformyvännerna så mycket mindre kunde medgifva någon förändring deri, som den är bildad just på det sätt som alla de församlingar bildas, hvilka sammanträda, då regeringen vill höra folkets frågor i vissa ämnen. Tal. erinrade hurusom då regeringen t. ex. i skatteförenklingsfrågan insordrade länens innevanares tankar, Sockenstämmorna utsågo elektorer, hvilka utsågo ombud, till frågans diskuterande, Xc. Det är sannt att rösträttigheten på sockenstämmorna beräknas lagligen efter hemmantal, men tal. frågade om man kunde nämna en enda socken, hvarest detta röstsätt blifvit i sådana fragor iakttaget, der man ej in praxi röstat per caput, alldeles såsom Örebroförslaget stadgar. De som påsta att Örebroförslaget i detta hänseende är byggdt på en alldeles ny grund, tala alltså utan kännedom om förhållandene. Hr Bohlin uppläste en proposition till utlåtande å mötets sida, affattad i enlighet med den af honom förut framställde mening. Paul Andersson instämde med major v. Schantz. Han trodde att det icke vore så långt innan den tiden randas, då sympatier för Örebroförslaget blifva