lisligare än nu. Svenska folket och dess regering hafva sagt att reformfrågan ej kan falla, och talaren trodde för sin del detsamma. Skulle man nu läta tumma sig, skulle svenska folket blifva ständigt gäckadt? Det tillhör svenskmannased att blifva vid ord och löfte. Tal. visste således ej huru han skulle uttyda deras handlingssätt, som här förordade en förändring i det en gång antagna. Hr Uhr var förekommen af hrr Hedengren och Dahlgren, och önskade blott att få den tanken å mötets sida uttryckt, att resormvännerna icke aro så envisa, att de icke vilja antaga något annat förslag. Tal. h de under den föregåcnde riksdagen förordat ett förslag, grundadt på Örebroförslagets folkthing och Brinckska förslagets landsthing. Han trodde, att äfven det vore en förändring, som kunde antagas i fall derigenom man kunde förena olika meningar inom reformvännerna. Ä. Ur Ekblad ville ej att någon tanke på jemkning eller förändring skulle af mötet ifrågasällås. Hr Hedlund erinrade om det jemkningsförslag, som under loppet af förliden riksdag var å bane emellan Örebroförslaget och det s, k. Brinckska förslaget, hvilket endast gällde en förändring af det förra förslagets landsting. Tal. hade, inbjuden till en sammankomst, som hölls för detta ändamål, under den sist församlade riksdagen, hos en riksdagsman, talat emot sammanjemkningen, hvilken ej heller sedermera, till trots af alla bemödanden, kunde genomdrifvas. Hr Hedlund ångrade nu ganska mycket att han, om ock i än så ringa mån, medverkat till en sådan utgång af saken. Hade nemligen bondeoch borgarestånden kunnat förena sig om ett förslag, så hade detta förslag i närvarande stund utan allt tvifvel varit hvilande och reformfrågan hade då stått på en helt annan grund. Tal. förenade sig alltså med hr Hedengren, att här församlade reformvänner borde antyda att de, med vidhållande af Örebroförslaget, dock icke skulle sätta sig emot en modifikation af andra kammaren, så snart ett sådant förslag komme allvarsamt i fråga. Sedan åtskilliga talare vidare härom yttrat sig, framställdes af ordföranden och antogs af mötet såsom dess mening följande proposition: Tredje allmänna reformmötet vidblifver alla de grunder och det förslag till regeringsform och vallag, som vid de tvenne föregående möten blifvit uppgjorde; men förklarar sig beredvilligt att godkänna de jemkningar i berorde förslag, hvilka finnas gjorda i det förslag, som bondeståndet vid sednaste riksdag, såsom sina -gemensamma tankar, antagit; likasom reformmötet hyser den ofvertygelsen, att om nagot anhanat antagligt förslag — i hufvudsak och för nedre kammarens bildning lika med mötets — skulle framläggas och hafva utsigt till framgång, Sveriges reformvänvänner icke böra tveka att biträda ett dylikt förslag så framt den vigtiga frågans lösning genom sådan understöd kan påskyndas,. t (Forts.)