Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 1

af flera resande, ibland hvilka äfven befann sig en prest. — Se så, återigen störda! mumlade främlingen; men under det min man spisar sin aftonmåltid här, så träffar jag honom nog. — Du, sade han till lEcureuil, väntar på mig i det der kabinettet med fönster på dörren och förtär der den aftonmåltid som jag beställt; men gif noga akt på allt hvad den unge mannen företager sig. Främlingen hade, som han Sagt, låtit servera soupåen i ett litet angränsande rum. LEcureuil satte sig på post derinne och lydde till en början noggrannt första delen af ordern. Främlingen hade gått ut, de nykomne resande passerade blott igenom det yttre rummet för att taga i besittning de få smårum, som värden kunde ställa till deras disposition. Den ende som stannade qvar var presten. Det var en man af omkring femtio års ålder, med tjockt grånande hår, enkel och flärdfri natur, upplyst endast af religionen, på samma gång en omtänksam herde och en trogen väktare för sin hjord. Han satte sig på bänken bredvid den unge löjtnanten, som oaktadt han makade åt sig, för att lemna plats åt presten, icke tycktes hagad att bryta tystnaden. Plötsligt lifvades löjtnantens drag, liksom om en hastig låga slammat upp under den at tröttheten bleka hyn; han spratt till och steg upp, ty hans blickar hade sett tvenne skuggor passera utanför fönstret, tvenne silhouetter, hvilka han snarare anat än igenkänt, till följd af denna hjertats hastiga, magnetiska inre å skådning, som icke tycks vara i behof af några yttre sinnen. I nästa ögonblick syntes en gubbe och en ung flicka i dörren.