Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1853, sida 2

att det var så godt som en conditio sine qua non för att få förtroende, som det kallas; också saknade han visst icke förtroende. Bevekande omständigheter, böner, till och med mutor hjelpte för det mesta icke; man kan icke egentligen säga att han var brutal, när han hade att verkställa några utslag, men han lät det gå raskt undan, utan tecken till konsiderationer, och aldrig mådde han så väl, som när han fick göra rent hus,F som han plägade uttrycka sig. Gråtande mödrar, nakna barn, förtvislade hussäder var för honom en allt för alldaglig syn, för att det på honom skulle kunna göra något intryck, och att han allmänt i orten var känd under namnet flåbusen bekymrade konom icke, då det just var genom de stränga åtgärderna som han riktade sig sjelf, på samma gång som han steg i ynnest hos dem, som hade några utsökningsaslärer att anförtro honom. Han redovisade punktligt och omedelbart efter verkställigheten, till och med kunde han lägga ut summan på förhand, der han var säker att det fanns tillgångar — icke underligt då att det strömmade till uppdrag af denna beskaffenhet från alla håll. Han synnerlige patron och gynnare var kronofogden i fögderiet, assessor Strääf, som sjelf föregick med godt exempel, och man vet hur gerna förmäns föredömen i denna våg följas. När magister Röding hade expedierat sin snickare, och kom ned, fann han sin vän redan borta, och på den blifvande svärmodrens ansigte alla tecken till en ännu icke öfvergången bestörtning. Emellertid gjorde hon allt, för att icke röja sig, och Rödings enträgna frågor om anledningen till länsmannens besök besvarades på det sätt, att Röding måste tro att anledningen till besöket var att meddela underrättelse om ett misslyckadt försök att indrifya resterande presträttigheter. Forts.)