Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1853, sida 2

borde han ej under ett och ett halst ärs tid anat oråd? — I sanning förefaller oss ej dengeniör-korpsen: till löjtnant, underlöjtnanten J. April på ett kostligt sätt. Tornväktaren i Karade kring alla gator, men ingen eld kunde 1 1447 Me Bref — rdr bko blifvit belånade hos stadsmäklaren Holm redan vid slutet af 1851, således för öfver ett och ett halft år sedan. Huru är denna länetransaktion utförd? Har hr Holm kunnat emottaga sådana dokumenter, som tillhörde ett oflentligt verk, utan direktionens underskrifter å skuldsedlarne? Borde icke hr Holm genast ifrågasätta med hvilken rätt Möller kunde belåna ett offentligt verks säkerhetshandlingar? Och om den eljest så försigtige affärsmannen låtit bedraga sig af något listigt föregilvande, na assar mera mystisk än allt annat och vi undra storligen — så som saken i dess ännu outredda skick för en aflägsen betraktare företer sig — huruvida hr Holm ej skall kunna lagligen tillförbindas att återlemna säkerhets handlingar, hvilka han emottagit af en person, som aldrig ägde rätt — hvilket hr Holm bordt känna — att för sin enskilta räkning utlemna dem. Det hvilar, såsom sagdt är, något mystiskt öfver hela denna sak, hvilket den allmänna rättskänslan fordrar se afslöjadt, skulle äfven derigenom — hvilket vi i det längsta hoppas ej måtte inträffa — en än så mörk skugga falla på en afliden person, hvars minne är oss både af allmänna och enskilta skäl dyrbart; men dyrbarare än allt är oss dock sanningen och den offentliga moralen. — Sednaste Postoch Inr. Tidn:r meddela underrättelse om följande utnämningar: till krigshofrättsråd sekreteraren uti kongl. krigshofrätten L. J. Rhodin; till borgmästare i Piteå vice häradshöfdingen V. J. Baudin; vid första lisgrenadier-regementet: till underlöjtnant, kadettkorporalen C. E. Lidman; vid andra Lifgrenadier-regementet: till tredje major, kapitenen C. A. Meurling; till major i regementet, kapitenen och regementsqvartermästaren, J. Palmer; till andre kapten, förste löjtnanten O. W. Edman; till kapiten i regementet, förste löjtnanten C. J. Fornell och major i armåen, generalstabs-officern, stabschesen vid Lifsgardesbrigaden, E. M. af Klint; till löjtnant, underlöjtnanten friherre A. H. Leijonhufvud; vid inA. G. Björkman; vid Uplands regemente: till tredje major, kapitenen och kompani-chefen friherre C. G. Rålamb; till underlöjtnant, furiren A. H. Glaas; inom riksarchivet: till aktuarie vid den administrativa afdelningen t. f. förste amanuensen, juris kandidaten friherre J. A. Posse och till aktuarie vid den historiska afdelningen amanuensen magister R. M. Bovallius, samt till förste amanuenser: t. f. aktuarien, protokolls-sekreteraren N. Arfvidsson och t. f. amanuensen magister C. G. Styffe. Kgl. Maj:t har beviljat kongl. akademiens för de fria konsterna direktör, professoren och riddaren J. G. Sandberg afsked från dess vid bemälde akademi innehafda professors-beställning, med pension. I professor Sandbergs ställe har bildhuggaren prof. Qvarnström blifvit kallad till akademiens direktör på 3 år. Vår goda hufvudstad blef en dag, eller rättare sagdt, en natt, i förra veckan narrad — thrina hade sett någon eld åt Sikla sidan, förleddes deraf att tro det elden var lös inom stadens omräde, och gaf genom klamtning brandsignal för Södermalm. Tornväktaren i Maria började derpå gifva brandsignal för staden, emedan han såg rök ifrån skeppsbron (hvilket ock var förhållandet, men röken kom från — en ångbåt). Tornväktaren i Storkyrkan klämtade först för staden och sedan för Norrmalm, då han såg allmänheten begifva sig åt delta håll. På detta sält bragtes hela hufvudstaden i rörelse, kommendanten, polismästare m. is. irupptäckas. Ändteligen stannade man utanför hotel de Frankfurt och beredde sig till eldsläckningsarbetet ehuru ingen eld syntes utanför. Förgälves bedyrade värden, att ingen eld fanns i hela huset — det hjelpte icke — alla vrår och vinklar i huset undersöktes — man letade med ljus och lykta efter någon eldgnista, man ansträngde sina luktorganer att spana ut någon rök — omöjligt! Der fanns elden ej. — Sedan ändteligen ordonnanser från hästgardet i fyrsprång undersökt hela staden befanns det att allt varit ett falskt buller, och i glädjen I