Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1853, sida 1

— ä ———— Litteratur. Bibliothek för barn och ungdom. Stockholm; L. J. Hjerta. En passande läsning för den uppväxande ungdomen, en läsning, som på en gång roar, upplyser och väcker goda och ädla känslor i sinnen, som äro så emottagliga för intryck, är under alla tider af stor vigt. Genom sitt inflytande på den generation, hvars tänkeoch handlingssätt skall bestämma den närmast påföljande tidens karakter, bör denna läsning betraktas icke blott såsom ett bland de angelägnaste momenter i nppfostran, utan äfven såsom en sak af stor allmän betydelse. Hvar och en som ifrån sin egen ungdomstid erinrar sig huru djupt intryck vissa böcker på honom gjort; huru han med Robinson och Fredag lesvat på den obebodda ön, eller med Thiodolf, Islandaren, kämpat vikingastrider på hafvet och i Blåland, eller med de ädle röfrarne Rinaldo, Mazarino, m. fl. irrat omkring bland Apenninernas eller Pyreneernas dalar och berg: hvar och en som erinrar sig alla de santastiska drömmar och olikartade känslor denna läsning väckt, lärer ock inse sanningen af hvad nyss blifvit sagdt, nemligen att en läsning, som utgifves för ungdomen och sättes i dess händer, förtjenar största uppmärksamhet. Att skrifva för ungdomen, liksom att skrifva för menige man, eller såsom man vanligen säger: för folket, är ingen lätt sak. Liksom de sleste s. k. folkskrifter äro mera skrifter om folket, teckningar, mer eller mindre lyckade, ur folklifvet, än skrifter för folket, så äro ock de flesta skrifter för barn och ungdom oftast sedolärande berättelser om samma ungdom, hvilka den, liksom i förra fallet folket, finner rätt ledsamma och således ganska litet frågar efter. Så bör det dock ej vara. Så väl det ena som det andra slaget af skrifter böra vara skrifna med afseende å sina läsares fattningsgåfva, men afhandlande ämnen, som äro nya och lärorika, samt genomträngda af en varm och ädel anda. Utaf de många skrifter för ungdomen, som vi sett, hafva få eller inga så motsvårat de åsigter vi hysa i afseende å sådana skrifters rätta beskaffenhet, som de tre å fyra berättelser utan ofvananmälta bibliothek för barn och ungdom, af hvilka vi nyligen tagit kännedom. Dessa berättelser äro ock författade af Franz Hoffman, ett namn, som är en god auktoritet i detta hänseende. I den ena, En fattig gosse, gör man bekantskap med en yngling, som genom fromhet, den strängaste sparsamhet och arbetsamhet samt en redlighet, som uthärdar alla prof, bereder sin lycka genom många bekymmer och vidrigheter och blir sina föräldrars välsignelse. I hvilken enkel och flärdlös anda detta är framställdt, kan man finna af följande, den gamle mjölnarens afskedsråd till sin son Wilhelm: Endast få lärdomar vill jag gifva dig på vägen, och Jjag tvislar icke, att du skall skrifva dem i djupet af ditt hjerta och redligt följa dem. Ty utan dem skall I du aldrig finna lycka och glädje hvarken i denna eller —— UEE