Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1853, sida 1

kunde det vara svartsjuka? och svartsjuk blir man ju ändå inte, utan att tycka om någon. Att Kuno var en rik grefve och hon en fattig komministerdotter, derpå tänkte hon icke nu, ty giftermål och sådantder är för den nyvaknade kärleken alldeles fremmande begrepp — allt knöt sig tillsamman i den enda tanken: Kuno tycker om dig! Hon hade icke ens ännu hunnit så långt, att hon tänkte: Kuno åälskar dig! men att tycka om, det kan man ju göra ändå, bara aldrig så litet. Nå, men var det också sagdt, att han tyckte om henne ensam? Kanske hade han många andra, som han tyckte om lika mycket, ja kanske mer? Hvarför icke? Och när man närmare tänkte på saken, var det inte verkeligen så? Kuno tålde inte, att Clara talade vänligt med Röding; om någon annan flicka talat med honom på samma sätt, skulle hon icke också då bli ond? Alltsammans kunde ju bara vara fåfänga hos Kuno! och i sådant fall, gjorde hon då inte rätt, som qväste honom? Tänk bara hvad han skulle blifvit stolt, och hvad han skulle skrattat åt henne, om hon såder hastigt visat sig underdånig för hans nyck! Nå det var då för väl att hon inte åtminstone lemnade honom den triumfen. Men ändå, om han nu tyckte mera om henne än alla andra flickor — han hade ju varit så häftig, så besynnerlig — han